Han skildrar gig-ekonomins ”slavdrivare”

Från sin dator har Dennis makt att besluta om Foodoras cykelbud ska få rast eller en varning. Han kallar sig själv för slavdrivare. Författaren och förläggaren Anders Teglund skildrar Dennis tillvaro sin nya bok Slavdrivaren.

När musikern och förläggaren Anders Teglund tog jobb på Foodora och gav ut boken Cykelbudet för knappt två år sedan fick den stor uppmärksamhet för sin osentimentala skildring inifrån gig-ekonomin.

Nu är Teglund tillbaka. I nya boken Slavdrivaren följer han ”dispatchern” Dennis som sitter vid en gejmingdator i sin etta i Södertälje och styr över cykelbud i en chatt. Hans uppgift är att driva på de bud som är för långsamma eller ber om raster. Pizzorna ska ut, till varje pris, i alla väder. Teglund har flyttat upp en nivå i hierarkin och skildrar en annars osynlig del av gig-ekonomin.

När Cykelbudet kom ut blev ditt kontrakt med Foodora uppsagt. Varför ville du återvända till den världen i Slavdrivaren ?

– Jag vill belysa frågan från olika håll. Jag har tänkt mycket på positioner, där cykelbudet är en position. Sedan blev jag uppsökt av Dennis och blev nyfiken på hans position. Det finns aldrig bara en berättelse, utifrån olika positioner kan man lägga ett pussel. I Cykelbudet tog jag inte upp hur kunderna har det eller arbetsledningen. I den här boken är jag lojal med Dennis, då är inte cykelbuden relevanta. De blir en strid ström av slöa, hopplösa, gnälliga människor i hans chatt.

Det är intressant att följa Dennis i boken, hur han bryts ned av rollen att dirigera cykelbuden via sin dator och själv konstaterar att han visar allt mindre medmänsklighet. Jag tänker på synen på andra människor, hur påverkas den när man driver på andra att göra ett slitigt jobb för lite pengar?

– Han är satt att hantera ett besvärligt system. Det finns ett moraliskt och etiskt dilemma. När han säger ja till privilegiet att bli uppflyttad betalar han priset att få bossens uppgift att piska på sina forna arbetskamrater. Det blir en frustration. Det är svårt att gnälla på de som cyklar på stan och svårt att klaga uppåt, man har ett jobb som man har tackat ja till. Dennis blir deprimerad och det finns något klaustrofobiskt i hans ensamma arbete hemma i lägenheten. Han hanterar det med en mörk humor.

På vilket sätt skulle du säga att de som arbetar på Foodora är ofria? Eller om de till och med kan kallas slavar?

– Jag kallar det inte slaveri. Grunden för slaveriet är att någon inte kan bestämma över sin egen kropp. Det är kopplat till våld, fattigdom och att tillhöra ”de andra”, ofta en folkgrupp som har låg status. På de premisserna finns stora likheter med dagens gig-arbetare. I praktiken är deras liv begränsat och de kan inte planera sin framtid. Det finns också ett hot om våld för om de inte får tillräckligt mycket i lön så kan de skickas tillbaka till sina hemländer, där det ofta finns blodiga konflikter. Därför sköter man sig och håller tyst. Företagen är inte skyldiga men samhället drar vinster av de mönster som skapats. Även om det är juridiskt tillåtet så är det många som använder ordet slaveri i de här sammanhangen och då finns det kanske någon poäng i det. Det finns vissa människor som gör de här jobben som är utsatta på ett sätt som inte majoritetsmedborgare är.

Att dra in lön eller hota med uppsägning, är det nutidens piska?

– Boken innehåller en väldigt snabb arbetarhistorik om hur piskan har gått från att vara blodig och brutal till mer av ett hot. I mitten av 1800-talet fanns slaveriet kvar, men slaveriägarna använde mindre piska och övergick i stället till att mäta, att få folk att jobba hårt utan våld. Ett begrepp i industrialismens början var fear of hunger. Rädsla för hunger räcker för att få folk att acceptera dåliga arbetsvillkor. Hunger är centralt också för cykelbuden, de jobbar med mat men har inte råd att köpa den mat de jobbar med. Dennis säger att ”inga svenskar skulle ta de här jobben”. För de här människorna finns piskan kvar i form av hotet att inte stanna i Sverige. ”Då kommer vi avsluta ditt kontrakt” blir piskan, som indirekt är ett hot om våld. Om man mäter folks prestationer och bara ger dem exakt vad de behöver för att överleva, då behövs inte våldet.

Du flätar i boken samman berättelsen om Dennis med resonemang om historiskt slaveri och slavdrivare, från antiken till i dag, via bomullsplantager i den amerikanska södern, Taylors industrialism, förintelseläger, och techplattformarnas spökarbetare. Vilka drivkrafter finns bakom slaveriet?

– Det handlar om ekonomi, att få någon annan att göra något för en som man tjänar på och om smuts i någon bemärkelse. Att dra bort ett lik från gatorna, avrätta någon eller vara drönarsoldat. Det handlar också om distansen till makten. Man mår dåligt av att slå en annan människa, men om man inte behöver göra det själv utan bara får frukterna av det, då kan det vara okej, därför behövs mellanhänder.

– I antiken skötte slavarna hela samhället, från bokföring till byråkrati. Om vi tittar framåt kan algoritmerna bli våra nya slavdrivare. De nya tjänsterna som mikro-gigare på nätet är en typ av jobb som kommer att spridas och då kan nästan ingen sitta säkert. Jag vill glänta på det fönstret. Den här sektorn växer. Det luckras upp vad som är arbetare och frilansare, de extremt lösa förbindelserna blir fler.

Varför tycker du att det är viktigt att reflektera över modernt slaveri och dra de historiska parallellerna?

– Folk far illa av vårt samhällssystem, globalt sett och bara runt hörnet. Jag vill höja medvetenheten om att ingen är fri från skuld, tro inte det. När vi använder mobila enheter vars metall är plockad av slavar i dag så bygger det på flera hundra års arv. Även om mycket har förändrats så tjänar vi fortfarande på den rättsordning som har byggts upp av slaveri.

Om vi kommer till slutsatsen att delar av gig-ekonomin bygger på slavliknande förhållanden, är det då omoraliskt att använda tjänsterna, som att få mat levererad av Foodora?

– Nej, det vet jag inte. Att använda telefon och dricka kaffe kan också vara omoraliskt. Jag är osäker på var gränsen ska dras. Jag har ingen färdig åsikt, min bok är mer en gestaltning. Jag kan se alla sidor i det där.

Det finns historiska exempel på att slaven inte varit helt maktlös, men däremot ofri. Slavar har också kunnat få betalt. Vad skulle du säga skiljer gig-arbetarna från anställda i farliga, smutsiga och lågbetalda yrken?

– Det som skiljer är bristen på frihet och osäkerheten i sig, att inte kunna planera sin framtid. Men var går gränsen? Vi har alla accepterat enormt många villkor för vår frihet. Vi kan inte bara säga upp oss, vi har hyreskontrakt eller lån som gör att vi måste leverera arbete varje dag, annars får det konsekvenser.