Bröderna Viktor och Gustaf Norén var rockstjärnor på varsitt håll och sågs inte på länge. Nu har de charmat svenska folket i TV och äntligen hittat ett sätt att spela tillsammans. Men tonerna följs av djupa samtal om skapandets mål och mening. Ska konsten bara vara en grillvante?

Det finns så många sätt att inleda den här historien. Det enklaste vore att ta höstens upplaga av TV4:s långkörare Så mycket bättre, där två snacksaliga bröder stal showen från artistkollegorna.

Men jag tror vi börjar i hallen. Den trötta mopsgubben Sune möter först, sedan kommer lillmopsen Ture. Han skuttar och låter som en dammsugare. Flås, flås.

Jan Norén presenterar sig:

– Pappa Jan, hej!

Ruben Norén sparkar med fötter som verkar alldeles för mjuka och runda för att stå på. Så där som bebisfötter gör.

Han sitter i famnen på Gustaf Norén, men först hejar Kerstin, hon är mamma till Gustaf och Viktor, och Viktor är pappa till Ruben. Det är lite rörigt i hallen.