Fredsaktivisten som tänkte om

Ingvar Bratt blev Sveriges mest kände visselblåsare – och en profil i fredsrörelsen – när han avslöjade Bofors vapenexport. Det pågående kriget har fått honom att tänka om. Han tycker att det är bra att Sverige säljer vapen till Ukraina och säger ja till svenskt medlemskap i Nato.

Det är 37 år sedan Ingvar Bratt blev känd som Bofors-ingenjören som avslöjade att Sverige exporterade vapen olagligt.

Sedan dess har han varit ett namn förknippat med fred och icke-våld. Liksom för ett totalförbud mot svensk vapenexport.

Rysslands invasion av Ukraina har fått honom att tänka om.

– Kriget i Ukraina har engagerat mig oerhört. Jag följer det dag för dag och känner att det är för mig som det ukrainska folket slåss. Eftersom Sveriges regler tillåter att man gör undantag från exportförbudet har jag anammat det. Jag stöder att vi skickar pansarskott till Ukraina.

Den nya hållningen får konsekvenser även för den glödheta frågan om svenskt Nato-medlemskap. Ingvar Bratt har bytt nej till ja.

– Det blir jättesvårt att hålla fast vid ett nej som situationen ser ut. Jag förstår att det är oerhört mycket som påverkas om vi skulle gå med i Nato, framför allt tänker jag på risken att vi får kärnvapen i Sverige. Jag hoppas att vi kan slippa just det.

Han inser att ett medlemskap kommer innebära att ännu fler svenska vapen säljs och sprids.

– Redan nu finns många kryphål och undantag. Vi säljer till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, länder som krigar i Jemen. I det fallet tolkas regelverket väldigt liberalt. Jag tycker det är fel och att vi borde vara mer restriktiva där. Men när det gäller Ukraina tycker jag det är okej. Vi är så hotade av det som sker.

Redan tre år innan det stora avslöjandet hade Ingvar Bratt fått frågan om sin syn på svensk vapenförsäljning. Sensommaren 1982, en månad före riksdagsvalet, besökte Miljöpartiets Per Gahrton Karlskoga. Vid presskonferensen förklarade han att partiet ansåg att svensk vapenexport ska förbjudas.

Journalisterna vände sig omedelbart till Ingvar Bratt, som stod överst på Miljöpartiets lokala lista. De visste vem som var hans arbetsgivare. ”Vad säger Boforstjänstemannen om det här”, frågade de. Ingvar Bratt förklarade att han stödde partiets linje. Det blev en rubrik i tidningen.

Desto mer uppmärksammat blev det 1985 när det stod klart att han var källan bakom avslöjandet att Bofors sålt vapen till Dubai och Bahrain. Ingvar Bratt hade hittat hemligstämplade dokument hos en arbetskamrat, handlingar som han kopierade och lämnade till Svenska freds- och skiljedomsföreningen som i sin tur polisanmälde Bofors.

Tanken var att hans namn aldrig skulle bli offentligt. Få kände till att Ingvar var den hemliga källan. Hans fru visste, och hans bror. Men hans föräldrar visste ingenting. Och till de två döttrarna, då 15 och 17 år gamla och engagerade i fredsrörelsen, hade han inte sagt något.

Jag kallades förrädare.

Men de utredande kriminalarna förklarade att en förundersökning mot vapentillverkaren krävde ett regelrätt förhör. Med det skulle Ingvar Bratts namn bli känt över hela landet.

Han har skrivit en bok om händelseförloppet. Titeln – Mot rädslan – är hämtad från hur det kändes de där dagarna då han funderade på om han skulle våga.

– Karlskoga var en stad som totalt dominerades av Bofors. Företaget och kommunen gick in i vartannat. Jag förstod att många skulle tycka att det jag gör är fruktansvärt. Samtidigt kunde jag inte försvara en brottslig handling.

Det blev som han förväntat sig. Inte omedelbart, men efter några veckor.

– Insändarsidorna brakade loss. Jag kallades förrädare.

Han blev dödshotad i telefon, hotades i brev och fick vid ett tillfälle avföring på posten. Efter tre år flyttade familjen från orten. Ingvar Bratt omskolade sig till lärare.

De ansvariga för den olagliga vapenexporten dömdes 1986, villkorliga domar och sedan böter som företaget betalde.

Vad formar våra moraliska positioner? Ett svar handlar om tidsandan. Ingvar Bratt är 80 år. Han tillhör en generation präglad av 70-talets fredsrörelse och anti-krigsideal. I Natoförespråkarnas ögon är flera av dem bromsklossar i Socialdemokraternas interna process kring ett partiställningstagande.

Ett annat svar på frågan handlar om de nära relationerna. Ingvar Bratt hade en storebror. Han hette Ulf och bidrog starkt till att Ingvar Bratt lämnade arbetet på Bofors.

– Ulf tog tidigt initiativ till att leva på ett alternativt sätt och pratade mycket om västvärldens skuld för den fattiga världens misär. Det fick mig att börja tänka om. Jag insåg att mitt jobb på Bofors, där det framför allt var fattiga länder som vi exporterade till, inte gick ihop med min brors ideal om en rättvisare värld.

Ulf dog just när Ingvar Bratt reds av våndan att komma ut som visselblåsare.

– Jag minns hur jag strax efter Ulfs död mitt i natten stod och tittade ut mot gatubelysningen på andra sidan gatan. Jag kommer ihåg exakt vad jag tänkte: ”I Ulfs namn ska jag fullfölja det här”.

Han ångrar sig inte, säger han. Beslutet fick stora konsekvenser för hans liv. Även om det var tufft i Karlskoga kände han stöd från människor i landet.

Ingvar Bratt är fortfarande anhängare av att förbjuda svensk vapenexport. Han tycker att det var jobbigt att höra om planerna på att Sverige skulle skicka vapen till Ukraina.

– Efter att ha tänkt igenom saken kom jag fram till att jag gör som Sverige, jag gör ett undantag från min linje. Det var ett rätt enkelt beslut.