Fredrik Gertten: ”Våra värsta fiender är cynism”

”Att försöka ingjuta hopp i människor är en motståndshandling”, menar dokumentärfilmaren Fredrik Gertten.

Han har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt att synliggöra korruption och ojämlikhet i prisbelönade och internationellt omtalade filmer som Push, Bikes vs Cars och Bananas! Nu är han aktuell med Breaking Social, en film som tar oss till Malta, USA och Chile.

Varför valde du ordet hopp?

– Våra värsta fiender är cynism, uppgivenhet och det hat som ofta följer, när vi egentligen behöver kraft för att orka få ordning på det som är tokigt i världen.

Fredrik Gertten berättar om ett möte i San Francisco. Han hade just talat om filmen Push, som handlar om bostadsmarknaden globalt, när en kvinna kom fram till honom. ”I feel less lonely now”, sa kvinnan. Det var inte hennes fel insåg hon att hon hade misslyckats i jakten på någonstans att bo. Systemet var en motståndare hon inte kunde vinna över.

– Känslan av personligt misslyckande kan vara överväldigande men kan du se mönstret i stort blir hjärtat lite lättare. Framför allt inser du att du inte är ensam.

I sina filmer undersöker Fredrik Gertten systemen, snarare än den enskilda människan.

– Enligt Oxfam har två tredjedelar av all förmögenhet som skapats sedan 2020 gått till en procent av jordens befolkning, vilket gör att vi andra 99 procenten får dela på en tredjedel. Och visste du att de 125 rikaste i världen har samma klimatavtryck som hela Frankrike? Det finns något hoppfullt i att lyfta fram sådana siffror.

Är det inte bara förfärande fakta?

– I dystra tider tenderar vi att fokusera på nederlagen men tänk att under Trump fick vi Black lives matter-rörelsen. Tänk på metoo, protesterna i Chile, kvinnorna i Iran. Det har hänt bra saker. En backlash, ett ökat motstånd, betyder ju att vi faktiskt har kommit någonstans.

I Breaking Social undersöker han det ”kleptokratiska nätverket” – väloljade, internationella system som gynnar de redan rika; dolda informationsnätverk, där politik och business går hand i hand.

– Titta bara på vår debatt kring privatskolor. En majoritet svenskar är emot vinster i välfärd och skola. Ändå styr politikerna åt andra hållet, de är i lobbyisternas garn.

Han är uppvuxen med ett slags underdog-perspektiv, ser världen med sådana glasögon.

– Jag tror att dokumentärfilm kräver den inställningen. Jag är inte superintellektuell utan försöker förklara saker för mig själv och därigenom för andra.

I Bananas! undersökte han nicaraguanska fruktarbetares kamp mot det multinationella företaget Dole. Filmen belönades med en mängd priser och bidrog till att försäljningen av schysst producerade bananer ökade från fem till 50 procent i Sverige, men han blev stämd.Vad gjorde Gertten då? Jo, en film om hur informationsapparaten i en del stora företag fungerar. Det blev Big Boys Gone Bananas! Och stämningen lades ner.

Vad skänker dig hopp privat?

– Jag har ingen sommarstuga, äger inget. Däremot träffar jag många fina människor som gör bra saker i väldigt många länder. Det ger mig en mycket ljusare syn på världen. Att hitta ett öga för det där andra och inte bara se det mörka … den lyxen jag lever i.

Ur Tidningen Vi 2023 #7.