Från gistna utedass till rosa badrumsdröm

Sveriges VVS-museum vill visa hur det gamla Lort-Sverige byggdes bort av driftiga entreprenörer och skickliga rörmokare.

1883 är August Strindberg på resa genom Tyskland. I ett brev till en vän hemma i Sverige skriver han:

”Den mest glänsande uppfinningen träffade jag i Hamburg. Där träckade man i något som liknade en soppskål och när man tittade sig om så var där ingenting att se, oaktat att man kunnat svära på att man nedlagt ett par meter; skålen var så fin efter förrättningen att man kunnat äta äkta sköldpaddssoppa ur den … Det var fullständigt trolleri!”

Det den store författaren hade upplevt var en nymodighet: en vattenklosett i finaste porslin, något helt annat än de banala skithus som fanns där hemma.

Brevet finns att läsa på Sveriges VVS-museum och även om man inte kan beskåda just den anordning som Strindberg ”träckade” i finns mycket annat i liknande stil.

VVS – värme, ventilation, sanitet – det är väl något som människan sysslat med alltsedan vi blev bofasta?

– Nja, visst fanns det akvedukter i det antika Rom och visst har folk försökt med olika lösningar för att leda ut rök från primitiva bostäder, men det är inte vad vi kallar VVS. I stället sätter vi startpunkten till 1850-talet, då man började installera gasdriven utomhusbelysning i Stockholm, med allt var det innebar av rördragning med mera, säger Rolf Levin, chefsintendent vid Sveriges VVS-museum som är beläget i ett industriområde i Bromma i norra Stockholm.

Rolf är pensionerad rörmokare och har också i många år arbetat fackligt inom Byggnads. Han fortsätter sin utläggning om VVS-sektorns barndom:

– Någon kompetens för att dra gasledningar fanns inte i Sverige vid den tiden, så man fick importera arbetskraft från England. Men svenskar var hantlangare och lärde sig längs vägen. När utomhusbelysningen var på plats kunde man koppla på ledningar för gasspisar, gaspannor, gasvarmvattenberedare med mera.

Museet drivs av en ideell förening där såväl privatpersoner som arbetsgivarorganisationen, fack och företag är medlemmar. Rolf räknar med att han lägger ungefär en halvtid på sitt uppdrag.

Under museets hemsidas Aktuellt-flik tackas Husain från Kungälvs rör som donerat en fin spolventil av märket Durgo. Och det är så det går till: företag och enskilda skänker saker som de tror museet kan ha nytta av.

– Men snart kan vi inte ta emot mer, säger Rolf Levin. Speciellt inte stora pjäser.

”Från Lort-Sverige till världens högsta levnadsstandard” är museets devis och det man vill visa är hur VVS-branschen i hög grad bidragit till bygget av Folkhemmet. Dagens bostäder är fulla med bekvämligheter som vi i dag tar för givna, men så har det inte alltid varit. Att Sverige var rejält snuskigt på 1930-talet, det vet vi tack vare ”Lubbe” Nordströms legendariska radioserie ”Lort-Sverige”, men att så mycket som en tredjedel av landets alla bostäder saknade eget badrum så sent som i mitten av 1960-talet, det får väl anses vara en överraskning. Speciellt låg var boendestandarden på landsbygden.

Museet förfogar över 500 kvadratmeter och utställningen är kronologiskt och tematiskt uppbyggd. De äldsta föremål som visas är vattenrör av trä från 1850-talet som hittats i Katrineholm. Rören tillverkades av resliga tallar som borrades ur med långa borrar.

På ett stort bord ligger alla de specialverktyg som rörmokarna använde, och använder, i sitt arbete. Därefter följer en rad mer eller mindre sofistikerade anordningar som försett bostäder med värme, ventilation och avlopp genom åren. Sirliga porslinstoaletter i stil med den som Strindberg nyttjade, otympliga värmepannor från den tid då fjärrvärme inte var påtänkt och primitiva tvättmaskiner från 20-talet. Blandare, tvättställ, urinoarer, bidéer, diskbänkar, dricksfontäner och fotkar. Samt en väggfast askkopp, som länge var en självklarhet i badrumsinredningarna.

Särskilt iögonfallande är det lyxiga rosa badrummet från 1930-talet som baxats hit från en disponentvilla i Sandviken samt den manöverpanel som styrde värmen i Frälsningsarméns fastighet på Hornsgatan i Stockholm.

– Vaktmästaren slog på värmen den första oktober och stängde av den första maj, oavsett om det var en kall vår. Det var datumen som styrde, berättar Rolf Levin.