Fotolegendaren Jacob Forsell är död

Den kände fotografen Jacob Forsell har avlidit, 80 år gammal. Under många år var han en viktig medarbetare hos oss på Tidningen Vi. Vi minns en idérik kollega och god kamrat.

När Jacob Forsell kontaktade Vi-redaktionen i början av 90-talet hade han avverkat 26 år som stjärnfotograf på Expressen – och detta under en tid då kvällspressen verkligen satsade på bildjournalistik. Han hade gjort stora reportage från hela världen, tagit ikoniska bilder på celebriteter som Beatles, Astrid Lindgren och Björn Borg och vid sidan av det dagliga arbetet kämpat för pressfotografernas villkor i en hård mediebransch. Bland annat drev han igenom ”lex Forsell”, en ny lag som gav fotografer utökad upphovsrätt.

Nu undrade han om det fanns plats för honom på Vi. Han kunde tänka sig att ingå i det stall av ”månadsfotografer” som Vi använde sig av på den tiden – frilansare som till och från anställdes på projektbasis.

Men det var sannerligen ingen trött föredetting som hörde av sig. Idéerna sprutade ur honom från dag ett och i det redaktionella arbetet tog han plats på ett sätt som var ovanligt för fotografer på den tiden.

Förutom det dagsaktuella – som var Jacobs livsnerv – låg även det historiska, och framför allt det fotohistoriska, honom varmt om hjärtat. Det kan varit Jacobs andra, kanske tredje, redaktionsmöte hos oss då han dängde upp en bild på bordet.

”Känner ni igen den här?”

Jo, det gjorde alla. Ett svartvitt foto, hemskt, föreställande en ung kvinna med rakat huvud och ett spädbarn i famnen, som löper gatlopp mellan folk som häcklar, hotar och hånar henne. Bilden togs av Robert Capa i den franska staden Chartres strax efter det att Frankrike befriats från nazisterna, och den har fått ett namn, likt ett konstverk: Den rakade i Chartres. Kvinnan hade haft en romans med en tysk officer, som resulterat i babyn, och nu var hon paria och skulle drivas ut ur staden.

”Stark bild”, sa vi. ”Vad ska vi göra med den?”

”Bilden är tagen 1944!” sa Jacob. ”Det måste finnas folk kvar som minns den här scenen. Som var där. Vi åker dit och letar upp dem!”

Så blev det, och resultatet: det stora Vi-reportaget Simone och skammen är ett av de inslag som jag, efter 32 år som redaktör på den här tidningen, känner mest stolthet över.

Jacob och jag gjorde flera reportage ihop. Jag minns det första, som handlade om en logdans i den lilla byn Yg i Hälsingland. Vi struntar i vinkeln här, men vi tillbringade i alla fall en hel kväll och natt tillsammans med lyckliga, dansanta, pratglada och så småningom rätt berusade bybor.

När vi senare skulle göra det slutgiltiga bildurvalet till reportaget propsade Jacob på att vi skulle ha med en bild på en överförfriskad man som hade somnat vid ett bord, på ett mindre smickrade sätt.

”Nä, det känns inte schysst”, sa jag.

”Vadå, schysst?”, sa kvällstidningsräven Jacob. ”Det var ju det här som hände.”

”Men inte bara”, försökte jag.

”Fegis!”, sa Jacob.