Forskningsfronten: Sensationella fynd skriver om svensk litteraturhistoria
1800-talets svenska litterära superstjärnor var ju Almqvist, Tegnér, Strindberg och … nej, det där stämmer inte.
Inte om man tittar på vilka som slog utomlands.
Lyssna på artikeln
1800-talets svenska litterära superstjärnor var ju Almqvist, Tegnér, Strindberg och … nej, det där stämmer inte.
Inte om man tittar på vilka som slog utomlands.
Är den gängse bilden av det svenska, litterära 1800-talet korrekt? En forskargrupp vid Göteborgs universitet har i fem års tid rotat i frågan. Nu finns svaret – och det är mer sensationellt än forskarna i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig.
Vad är det ni har undersökt?
– 1800-talets svenska litteraturhistoria ur ett internationellt perspektiv, alltså vilka svenska författare och verk som blev kända utanför Sverige utifrån antalet översättningar och utgåvor på andra språk, säger Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap.
… och vad kom ni fram till?
– Att de kvinnliga författarna var mer framgångsrika internationellt än sina manliga kollegor, detta gäller framför allt romanförfattarna. Vid mitten av 1800-talet var Emelie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer de mest översatta och
lästa svenska författarna. De räknades faktiskt till dåtidens största europeiska romanförfattare och var internationella
celebriteter. Däremot översattes väldigt få verk av deras manliga kollegor, som till exempel Carl Jonas Love Almqvist.
Hur kom ni på idén?
– Vi ville se om den bild av svenskt 1800-tal vi alla känner utifrån dagens handböcker verkligen stämmer ur ett internationellt perspektiv.
Hur gick ni tillväga?
– Vi har kartlagt antalet publicerade översättningar och utgåvor av 20 svenska 1800-talsförfattare med särskilt fokus på fem kvinnor: den romantiska poeten Julia Nyberg (pseudonym Euphrosyne), de realistiska romanförfattarna Emilie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer, den moderna genombrottsdramatikern Anne Charlotte Leffler och sekelskiftets Nobelpristagare Selma Lagerlöf. Vi har också undersökt hur deras verk mottogs och värderades i andra länder genom att läsa recensioner, litterära reportage, romanannonser.
Vilka källor har ni använt?
– Olika nationalbiblioteks digitaliserade bibliotekskataloger och databaser, olika länders tidningsdatabaser etcetera.
Varför, tror du, har detta varit okänt fram till nu?
– Historieskrivningen har ju ägts av män. Svensk litteraturhistoria har dessutom hittills skrivits ur ett nationellt perspektiv. Ingen har tidigare undersökt hur svensk litteratur spreds genom översättningar, utländska utgåvor och litterära artiklar. Att vi har kunnat göra detta beror till viss del på att vi nu har tillgång till digitala verktyg och källor som vi inte hade tidigare.
Månadens expert
Yvonne Leffler är professor i litteraturvetenskap.
I forskargruppeningick även Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Her-mansson och Birgitta Johansson Lindh, samtliga vid Göteborgs universitet. Gruppens arbete redovisas i boken Swedish Women’s Writing on Export.