1920 utspelade sig över 600 konflikter på den svenska arbetsmarknaden. På hundra år har vi gått från att vara struligast i klassen till att bli lugnast. Ett forskarteam vid Lunds universitet har undersökt hur det gick till.

För hundra år sedan var det hårda tag på svensk arbetsmarknad. Konflikterna duggade tätt och det var ovanligt att fack och arbetsgivare nådde uppgörelser utan att ta till sina starkaste vapen – strejker och lockouter.

– Saltsjöbadsavtalet 1938 får ofta äran för det relativa lugn som i dag råder på svensk arbetsmarknad. Men processen startade långt tidigare. Det var stökigt i början av seklet, men en oväntat hög andel av tvisterna slutade med kompromisser som båda parter kunde leva med, säger Kerstin Enflo vid Lunds universitet, som lett ett forskningsprojekt om övergången från konflikt till samförstånd på den svenska arbetsmarknaden.

– Saltsjöbadsavtalet kan sägas vara slutet på konfliktperioden och början på freden, säger hon.

Hur har ni gått till väga?
– Vi har gått igenom mängder av data från åren 1859–1938 som nu finns digitaliserat, dels sådant som kommer från tidningsartiklar, dels enkäter som Socialstyrelsen skickade ut till parterna i en tvist. Där svarade facket respektive arbetsgivarna på frågor om konfliktens orsaker med mera.

Så mitt i stridens hetta fyllde man i enkäter? Det låter … svenskt.
– Mycket.

Och vad kan man säga om orsakerna?
– Det är nästan alltid lönefrågor. Det som förvånat oss är att det stora teknikskiftet i början av 1900-talet, elektrifieringen, nästan inte förekommer som utlösande faktor, åtminstone inte uttalat. Ändå innebar elektrifieringen att många jobb försvann.

Man talar om ”den svenska modellen”. Vad är det som är så svenskt med den?
– Både fack och arbetsgivare har varit synnerligen välorganiserade i vårt land. De har dessutom erkänt varandra som legitima motparter, vilket underlättat processerna. I och med kollektivavtalen har staten också hållit sig utanför lönebildningen, så är inte fallet i alla länder. Till sist har vi systemet med statliga förlikningsmän som infördes 1907. De kunde hjälpa till med att bryta dödlägen.

Forskning om arbetsmarknad sker ofta från ett nationellt perspektiv, ni har studerat regionala skillnader. Varför?
– Genom att titta på den geografiska variationen kan vi bland annat se hur stridigheter uppstod och spred sig. Vi ser också att situationen på arbetsmarknaden förändrades i takt med att Socialdemokraterna tog makten på allt fler ställen. På platser med S-styre flyttades kampen successivt från den fackliga till den politiska arenan, vilket innebar färre strejker.

Är de lokala skillnaderna stora?
– Ja. I Västernorrland, till exempel, var det tätt mellan striderna, medan det i grannlänet Västerbotten var lugnt. Det har förstås att göra med hur näringslivet såg ut; industri i Västernorrland, många självägande bönder i Västerbotten. 

Månadens expert

Kerstin Enflo är docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet. Forskningsprojektet som hon lett finns sammanfattat i artikeln Från Sundsvall till Saltsjöbaden – ett regionalt perspektiv på den svenska arbetsmarknadensom kan läsas på nationalekonomi.se