Flyktinghösten 2015 lämnade den svenska glorian på sniskan

Sverige, en humanitär stormakt. Det är den självbild som länge varit dominerande i vårt land. Men sitter glorian kvar efter migrationskrisen hösten 2015?

”Mitt Europa bygger inga murar”, sade statsminister Stefan Löfven i ett tal i september 2015. Några veckor senare presenterade han, tillsammans med en gråtande vice statsminister, ett drastiskt åtgärdspaket inom flyktingpolitiken med bland annat gränskontroller, begränsad familjeåterförening och fler temporära uppehållstillstånd i stället för permanenta.

Det var en rejäl U-sväng.

I den nya boken Europe and the Refugee Response: A Crisis of Values? beskrivs hur verklighet och värderingar krockade i samband med den stora flyktingvågen till EU hösten 2015. Två av kapitlen handlar om Sverige.

I studien Cosmopolitanism at the Crossroads beskriver statsvetaren Christian Fernández, med avstamp hos filosofen Kant, varför den svenska hållningen till flyktinginvandring av tradition varit så generös. Kapitelrubrikens cosmopolitanism (kosmopolitism) är ett vitt begrepp, men syftar i detta sammanhang på en hållning där ett land anser sig ha skyldigheter mot alla människor, i synnerhet skyddsbehövande, oberoende av nationalitet. (Detta i kontrast till det nationalistiska synsättet som betonar omsorgen om ”sina egna”.)

Men här tycks något ha hänt.

Christian Fernández menar att attitydförskjutningen egentligen började 2014 då dåvarande M-ledaren Fredrik Reinfeldt höll sitt ”Öppna era hjärtan”-tal. Det var en game changer, skriver Fernandez. Kanske inte för att Reinfeldt uppmanade till generositet, utan för att han också sa att en kommande flyktingvåg skulle bli kostsam för Sverige.

Ekonomiska konsekvenser av en generös invandringspolicy hade varit något man inte talade om. Den officiella hållningen var att invandring generellt sett är en win-win-situation.

När hösten 2015 kom, och det blev så många som 10 000 asylsökande i veckan, dominerade den generösa hållningen till en början, men gradvis började en annan berättelse växa fram, om hur kommuner gick på knäna för att klara alla nyanlända och hur välfärden knakade i fogarna med försämringar för (svenska) äldre, sjuka, arbetslösa.

Regeringen Löfven förklarade sin omsvängning med att ”det är verkligheten som har förändrats, inte våra värderingar.” Kan det stämma?

– Det som framför allt har normaliserats i debatten är avvägningen mellan hur många flyktingar som ska tas emot och vilka rättigheter de ska ha. Detta kommer troligtvis inte att vända inom en snar framtid. Politikerna kommer att lockas av att anpassa sina värderingar till den nya, nationella verkligheten, säger Christian Fernández.