Ensam kan vara stark

Ensamkommande flickor och unga kvinnor behöver om och om igen informeras om vilka rättigheter de har i Sverige, visar ny studie.

Av de ensamkommande barn och ungdomar som söker sig till Sverige är cirka 85 procent pojkar. Den mindre andelen flickor glöms ofta bort, både i omhändertagandet och debatten. Vad vill de? Vad behöver de? I en färsk studie, gjord på Göteborgs universitet, har unga kvinnor från Afghanistan djupintervjuats.

– Ensamkommande utmålas ofta, på lösa grunder, som antingen hjälplösa eller farliga, och vi tänkte: Varför inte tala ­direkt med dem? säger forskaren Elisabeth Punzi, som tillsammans med doktoranden Mostafa Hosseini gjort studien.

Vilka är det ni har pratat med?

– Sex kvinnor i åldrarna 19–24 år. Kriterierna var att de ska ha permanent uppehållstillstånd och ha varit här i några år.

Vad var det mest påtagliga som kom fram?

– De här kvinnorna hade, när de kom, inte koll på vilka rättigheter kvinnor har i Sverige. Det innebär att de riskerar att gå miste om saker som de har rätt till. De har hört att Sverige är ett gott land, men de inser inte vidden av de rättigheter som finns för dem. Skillnaden jämfört med det invanda är så stor att det nya är svårt att ta in. Ofta försvåras den här delen av integrationen också av att flickorna inledningsvis bor tillsammans med afghanska pojkar på flyktingförläggningarna. Då påverkas de av hemlandets syn på kvinnan.

Hur ska man komma till rätta med det här?

– De intervjuade vill att informationen om kvinnors rättigheter ska vara tydlig och ges vid upprepade tillfällen, så att det nya och ovana verkligen sjunker in. Detta gäller förstås även pojkarna. En annan slutsats är att det borde finnas både verksamheter och boenden riktade enbart till tjejer.

Vilken slags verksamheter kan det vara?

– Studien visar att kulturella aktiviteter är en bra och naturlig väg till integration. I Afghanistan har till exempel poesi en stark tradition, och tjejerna vi intervjuat skriver dikter på en blandning av svenska och dari, som ett sätt att erövra det nya språket, och samtidigt hantera svåra känslor som kommer av att vara ensam i ett helt nytt sammanhang.

Hur ser framtiden ut för de här tjejerna?

– Trots svårigheter har de här flickorna och unga kvinnorna en stark framtidstro. De vill inget hellre än att bidra, göra rätt för sig. Men det innebär inte att de går med på total assimilering. Vi ser hur de ”förhandlar med sig själva” och kommer fram till att det finns saker som de har med sig från hemlandet som de vill behålla, till exempel vördnaden för äldre, familjesammanhållningen, gästfriheten. Å andra sidan väcker tillvaron i Sverige nya tankar. Som en av de intervjuade tjejerna sa: ”Jag har alltid trott att jag visat respekt för auktoriteter. Men nu har jag förstått att det var rädsla.”