”Enda gången jag backar är när jag tar sats”

En miljon människor följer Therése Lindgren på Youtube. Här berättar den bokatuella influencern om sin autism och hur vilsen hon känner sig i sociala situationer.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Jag är en kvinna med ett stort samhällsengagemang i allmänhet och djurrättsengagemang i synnerhet. Jag arbetar som influencer med mål att inspirera till en mer hållbar och djurvänlig livsstil. Jag hjälper olika omplaceringsverksamheter att ta hand om djur på min fritid och har alltid djur som bor hos mig – kaniner, hundar, sköldpaddor, fåglar, ja, de flesta djur har nog bott hos mig.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Utan tvekan det jag gjorde när jag valde att säga upp mig från mitt jobb för att jobba heltid som influencer. Att varje dag få prata med personer från olika delar av landet, i alla olika åldrar, med olika bakgrund och erfarenheter, har gjort mig väldigt ödmjuk för hur priviligierad jag är, och det har gett mig inspiration att vilja vara med och driva på förändringar som gynnar flera.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore influencer och författare?

– Innan jag började jobba som influencer jobbade jag på Röda Korset och studerade till systemutvecklare. Jag tror att jag hade fortsatt på den vägen och idag arbetat med att koda hemsidor eller utveckla appar. Kul, men mitt jobb idag är roligare!

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Lojalitet. Lojalitet är en sådan där grej som man inte förstår vikten av förrän man befinner sig i en situation där den saknas.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Utan tvekan min fästman Anders. Jag har hela mitt liv saknat någon att luta mig mot när det blåser. Anders är den första personen jag känt trygghet med i mitt liv.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Att jag tycker det är så knepigt med sociala situationer. Jag har autism och har så länge jag kan minnas haft svårt med den sociala biten. Jag får tunghäfta när jag ska prata med nya personer, jag kämpar med ögonkontakt. Att vara social under en längre stund, som tre-fyra timmar, fullkomligt dränerar mig på energi. Jag känner mig som en skådespelare i sociala situationer som iakttar alla andra och härmar. Och det spelar ingen roll hur mycket jag tränar heller, det blir liksom aldrig naturligt för mig.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Jag tillbringar all min lediga tid med att ta hand om mina djur och vara ute i skogen. Det är så mysigt, särskilt nu på hösten, när man kommer in efter en lång dag i skogen, kryper upp i soffan under en filt med en kopp te och en riktigt bra bok. Det är det bästa jag vet.

Vad är din bild av lycka?

– För mig är det i grund och botten att känna att jag gör skillnad, det ger mig en enorm tillfredsställelse. Jag kommer aldrig att kunna komma på ett botemedel mot cancer, men däremot kan jag bidra till att psykisk ohälsa blir mindre stigmatiserat, jag kan rädda enskilda djur från avlivning, bidra till att fler inspireras att leva lite mer hållbart och djurvänligt. Att gå och lägga sig med den vetskapen om kvällen är lycka för mig. Lycka för mig är också min fästman, mina djur och pizza.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Den incident som gett mig mest olycka i livet är tillfället då jag blev utsatt för ett sexuellt övergrepp. Det har, förutom att det såklart var fullkomligt nattsvart och fruktansvärt där och då, gjort mig rädd. Rädd, arg, misstänksam. Mot alla män. Tyvärr.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag skulle bygga en stor anläggning där jag skulle kunna ta hand om och rädda massvis av djur. Jag skulle vilja ha en djurfristad där djur som räddats från livsmedelsindustrin kan bli gamla, en avdelning med viltrehabiliterare som kan vårda vilda djur som inte har någon annanstans att ta vägen, och en avdelning med omplaceringsdjur omhändertagna av Länsstyrelsen. Sedan skulle jag vilja ge Anders allt han någonsin drömt om.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Jag går aldrig på konsert, ser aldrig film och lyssnar aldrig på musik, men däremot är jag en riktig bokmal som läser minst en bok i veckan. Det finns många böcker jag uppskattar i stunden, men jag kan inte på rak arm komma på någon bok som gjort något riktigt avtryck om jag ska vara ärlig.

Vad ångrar du mest?

– Jag försöker aktivt att inte ångra saker eftersom de flesta misstag och misslyckanden gett mig åtminstone en lärdom eller livserfarenhet. Allt har lett mig fram till den platsen jag är på idag, och jag är nöjd. Därför ångrar jag inget.

Bästa klimattips?

– Sluta äta kött. Det finns ingenting bättre, enklare och snabbare du kan göra för miljön.

När gråter du?

– När djur och barn far illa.

Vad skrattar du åt?

– Anders. Alltid Anders.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Drivet inom mig att bidra till förändring. Känslan av att göra gott är nästan beroendeframkallande.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Jag skulle vilja hälsa och tacka för förslaget att ge ekonomiskt stöd till alla minkföretagare som frivilligt avvecklar sina pälsfarmer, som nu med allra största sannolikhet leder till att pälsdjursfarmer blir ett minne blott, och så skulle jag vilja be honom att se över klimatpolitiken. Att hans regering är den första på 20-30 år som budgeterat för ÖKADE utsläpp är vansinne.

Vad hatar du allra mest?

– Orättvisor av alla slag, men i synnerhet mot de som inte har någon egen röst, såsom barn, djur och förtryckta minoriteter.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Oj vad härligt att kunna sjunga! Eller att vara en sådan där social butterfly som charmar ett helt rum.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Gärna snabbt och smärtfritt, utan föregående sjukdom.

Vad är ditt motto?

– Enda gången jag backar är när jag tar sats.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Nu gjorde du mig ju sugen på att vinna de där 20 miljonerna och starta en djurfristad (skratt). Men annars är det jag alltid önskar mig mest mer rättvisa åt alla – djur, människor, miljö.