”En kärleksförklaring till de krympande Norrlandsskogarna”

Artisten och författaren Annika Norlin, känd som Säkert! och Hello Saferide, har tidigare gett ut novellsamlingen Jag ser allt du gör. Nu debuterar hon som romanförfattare. Jens Liljestrand har läst en bok som ser både idylliskt och humoristiskt på avvikare i en norrländsk sekt.

Stacken
Roman
Författare: Annika Norlin
Förlag: Weyler förlag

Det är alltid fascinerande att betrakta myror. Det som först kan se planlöst ut följer noggrant en struktur som tycks ha uppstått av sig själv, ett samhällsbygge där varje individ har sin funktion. I Annika Norlins debutroman Stacken studeras en flock människor på samma sätt uppifrån, när de likt insekter i en stubbe skapar en egen kultur, på samma gång främmande och välbekant.

I ramberättelsen reser den utbrända journalisten Emelie till Norrbotten för att tälta och läka sin sargade, klickberoende själ. Där möter hon, först på avstånd, sju personer, män och kvinnor i olika åldrar, som likt urmänniskor tänder en eld vid en sjö och ägnar sig åt egendomliga ritualer. Härifrån utforskar Stacken hur den brokiga skaran över en tjugoårsperiod på olika vägar har kommit att samlas i ett självhushåll långt från närmsta by. Det blir en berättelse om en rad sammanstrålande livsöden där utanförskapet är det gemensamma stigmat. Vad händer när vi frikopplas från civilisationen? Hur uppstår en sekt – och kan den göra oss till bättre människor?

Romanen för ibland tankarna till Stjärnbergkollektivet i Händelser vid vatten, ibland till M. Night Shyamalans film The Village. Till skillnad från dessa har Annika Norlin dock en både idyllisk och humoristisk syn på avvikarna; i Emelies första konfrontation med gruppen sitter en förvildad tonårspojke och sprutar sperma över en porrtidning, något som inte väcker det minsta obehag hos denna ensamma kvinna i ödemarken: ”Jag är glad att jag sett hans gäng i några dagar, dansa på myren, tacka fåglar, tvätta varandra, i den kontexten verkar inte heller kuken så märklig.” Trots den tillyxade intrigen och det ibland väl förnumstiga anslaget lyckas författaren känsligt ta fram både ljuset och det klaustrofobiska mörkret i den mänskliga myrkolonin.

Inte minst är Stacken en kärleksförklaring till de krympande Norrlandsskogarna och det organiskt pulserande liv som alltmer tvingas ge plats åt algoritmernas tyranni.