En dystopi med det kött och blod genren kräver

I en dystopirik tid sticker den isländska P. O. Enquistprisvinnaren Frida Isberg ut genom att lägga berättelsekrut på drabbade människor snarare än på totalitarismens detaljer. I romanen Märket döms de personer som anses ha bristande empati till utanförskap.

Märket
Roman
Författare: Frida Isberg
Översättare: Arvid Nordh
Förlag: Norstedts

De senaste åren har inneburit en återkomst för dystopin i den nordiska skönlitteraturen. Det är ju nu inte så förvånande med tanke på hur det ser ut i världen i dag. En vanlig tidningsläsning vid frukostbordet är nog för att ge uppslag och inspiration till hur många dystopier som helst.

Dystopin som samhälls- och samtidskritisk genre är tacksam. Men den kan också vara problematisk, som alla genrer där en viss mall och förutsättning är given. Det blir ofta mer ramverk än innehåll. De senaste åren har jag läst många böcker som koncentrerar sig på att detaljerat skildra en hotfull situation eller ett totalitärt system, men som lägger mindre krut på människorna som lever i det och hur de drabbas.

Med det i bakhuvudet är det lätt att förstå varför den isländska författaren Frida Isberg har blivit så uppmärksammad och prisbelönt – nu senast med P O Enquistpriset i Sverige. Hennes roman Märket, som nu kommer på svenska i säker översättning av Arvid Nordh, är inte bara en skickligt genomförd berättelse om ett polariserat framtidssamhälle. Den är först och främst en mycket mänsklig berättelse om några individer som på olika sätt försöker leva sina liv under villkor som blir alltmer absurda.

Märket utspelar sig i ett nära framtida Reykjavik, där man genom tekniska innovationer har lyckats framställa ett test som sägs kunna gradera människors empatiförmåga. Empatitestet mäter hur mycket tårar som produceras när människorna utsätts för bilder av lidande. Det planeras för en folkomröstning som ska fastslå om testet ska bli obligatoriskt, men redan nu är pressen hård på att ta det. Staden är indelad i ”märkta” och ”omärkta” områden. De medborgare som inte klarar empatitestet hamnar i det omärkta området, det vill säga döms till utanförskap. De bedöms ha lägre moral, och det påverkar alla möjligheter till att få jobb, bostad och allmän delaktighet i samhället.

Det här är en rasande intelligent bok som låter hjärnan jobba på högvarv. Inte minst för det utmanande i att Frida Isberg låter empatiförmåga – i grunden en av människans bästa egenskaper – användas som ett instrument för fördomar och polarisering. Vad är egentligen empati? Och vad händer med de äkta känslorna när allting handlar om mätning och att enbart döma utifrån det som syns utåt?

Men framför allt är det här en roman om några människor. Om de nära väninnorna Laila och Tea vars vänskap sätts på svåra prov på grund av testet. Om Vinter med sitt trassliga kärleksliv och sitt hotfulla ex. Och om några till, alla beskrivna med det kött och blod som dystopin kräver för att bli riktigt verkningsfull.

Ur Vi nummer 3 2023.