Debatten om dödshjälp förs med skiftande intensitet under olika tider, men den tystnar aldrig. Individens självbestämmande kring döden ställs mot farhågor om ett samhälle som sorterar bort och en vårdetik som urholkas.

”Att få äga sin död? Jag vet inte men jag tycker det är värt att fundera över.”

Den 24-åriga skådespelaren och komikern William Spetz kommenterar i DN sin medverkan i filmen Dag för dag, som har premiär tidigt nästa år. Manus har han själv skrivit tillsammans med bland andra Martina Haag. ­Berättelsen, en dramakomedi, handlar om livet på ett äldreboende.

Framför allt handlar den om dödshjälp.

För filmens regissör Felix Herngren var det naturligt att ta sig an ämnet:

– Jag har haft människor i min nära bekantskapskrets som avslutat sina liv på en av de omdebatterade klinikerna i Schweiz och det gör att jag känner en extra närhet till den här historien, säger han.

Både filmen i sig och de båda kommentarerna är en träffande bild av var dödshjälpsfrågan befinner sig och varför. Dels har den börjat nå människors vardag på ett sätt som gör att ämnet förväntas kunna bära en bred film med igenkänningsfaktor. Dels kretsar den kring ett av det individualistiska samhällets viktigaste värden, nämligen autonomi.

Samtidigt betyder en biorulle om rätten att bestämma över sitt eget slut inte att frågan neutraliserats. Tvärtom är synen på dödshjälp laddad.

Så sent som i somras gav den upphov till nya rubriker, då Staffan Bergström, professor emeritus i internationell hälsa vid Karolinska institutet och legitimerad läkare, hjälpte en svårt ALS-sjuk 64-årig man att dö genom en dödlig dos sömnmedel.
Mannen hade fått tid i Schweiz för att avsluta sitt liv när coronakrisen satte stopp för resan. Staffan Bergström tog del av 64-åringens journaler och korrespondens med den schweiziska kliniken, och fick intyg på att mannen ville ha hjälp att dö. Tisdagen den 14 juli somnade 64-åringen in efter att för egen hand fört ett glas med den dödande drycken till sin mun.

– Det hade känts väldigt tungt om jag svikit honom. För mig är det en mänsklig rättighet för en svårt sjuk människa att få välja sin död, sa Staffan Bergström till Expressen.

I Sverige är det olagligt för en legitimerad läkare att utföra en dödshjälpshandling. En läkare som skriver ut läkemedel för att någon ska kunna avsluta sitt liv kan förlora sin legitimation.

Men det saknas rättsfall där det prövats i domstol. Staffan Bergströms mål är just detta – att få saken juridiskt prövad. Han har nu polisanmält sig själv, brottsrubriceringen är medhjälp till dråp, och förundersökning är inledd. I augusti åtalsanmäldes han av IVO, Inspektionen för vård och omsorg.

Vad är ett värdigt liv?
Och vem ska avgöra det?