Johan Norberg
Det totala fiaskot i New York fick högsta betyg
Lyssna på artikeln
Nu är det 20 år sedan Johan Norberg började skriva om musik i Vi. Det firar Vi med att återpublicera tio av hans mest älskade texter på vi.se. ”En lång, förlösande jamsession medan den upprörda publiken lämnar salongen”, skriver han om Charles Mingus musikfiasko.
Den här texten publicerades ursprungligen i Tidningen Vi #8 2014.
Idén var god, men katastrofen oundviklig. Basisten och kompositören Charles Mingus experiment att leda en workshop inför publik i New Yorks Town Hall 1962 är den moderna jazzens mest storartade fiasko.
Förutsättningarna var egentligen goda. Bandet bestod av supermusiker som Clark Terry, Eric Dolphy och Zoot Sims, för att bara nämna några. Konserten var utsåld och inspelningsutrustning installerad för att dokumentera den unika händelsen. Problemet var Mingus själv, den argaste och lynnigaste musikern i jazzhistorien. Några dagar innan konserten slog han ner notskrivaren, Jimmy Knepper, vilket innebar att ingen fick se noterna i förväg. (Knepper förlorade en tand och kunde inte spela trombon på två år).
När publiken intog sina platser stormade Mingus plötsligt in på scenen och skrek att det var promotorn George Weins fel att bandet inte hade fått repetera, och: ”Den som inte gillar musiken kan få pengarna tillbaka.” Ingen reagerade nämnvärt, Mingus var känd för att ha sagt betydligt värre saker från scenen.
Ingen vågade fråga Mingus.
Bandet började spela och kämpade för att skapa något av de få instruktioner som fanns. Den lojale Knepper stod i kulisserna och skrev med blottad tandrot medan konserten pågick och skickade in nya stämmor till orkestern med musik de aldrig hade sett förut. Dessutom ville Mingus att de skulle strunta i noterna och följa hans spontana anvisningar, som var obegripliga.
I pausen fick han ett totalt sammanbrott och grät otröstligt medan konsertarrangören gick in på scenen och erbjöd publiken – än en gång – pengarna tillbaka, men vid det laget hade folk redan börjat gå hem och personalen i biljettkontoret tillkallade polis för att lugna alla som ville lösa in sin biljett.
Nu händer något man som musiker ler igenkännande åt. När det är som jävligast och fiaskot ett faktum tar trumpetaren Clark Terry helt oplanerat upp temat till Duke Ellingtons In a MellotoneFotnot: Lyssna på: *In A Mellotone – AKA Finale* från skivan The Complete Town Hall Concert. som för att ruska av sig eländet. De andra musikerna faller in och till slut blir det en lång, förlösande jamsession (utan Mingus bas …) medan den upprörda publiken lämnar salongen.
Skivbolaget försökte redigera inspelningen till en skiva, men då ingen vågade fråga Mingus hur det var tänkt, blandades både titlar och vissa partier ihop och man klippte chansartat bort hälften av musiken på eget bevåg. Albumet fick högsta betyg, fem stjärnor, i den ledande jazztidningen Down Beat.