Anna Lidström arbetar med hållbart mode och tycker att skitgrejer är bäst. Vi följde henne i jakten på gamla broderier, som blev något alldeles nytt. Låt dig förtjusas och inspireras!

Hon höll alltid på som liten, klädde ut sig och om sig. En ny kostym kunde bli en ny värld. Kläderna låg slängda i högar på golvet hos mormor.

– Så där är jag fortfarande, ibland blir jag nästan trött på mig själv, säger Anna Lidström. Jag vaknar på morgonen och måste känna efter. Förr var det kanske mer: är jag bonderomantisk eller poppig? Nu är det ett spann mellan retro och Gucci som jag helst blandar ihop.

Anna Lidström är designern som blivit så kallad influencer inom mode och redesign. Hon driver ett välbesökt Instagramkonto och är konstnärlig ledare för re:textile, som vill få ihop snygga kläder och cirkulära affärsmodeller. Dessutom är hon doktorand inom hållbart mode vid Textilhögskolan i Borås och belönades med utmärkelsen Årets second hand-profil 2018.

– Jag har alltid gillat sådant som ligger i sopkorgen. Det är en drivkraft för mig, att ha en liten skitgrej som plötsligt blir värd 4 500 kronor bara för att man förändrar den lite. Det är lite som att retas med storföretagen; ”Haha! Tror ni inte att det här kan bli något..? Vänta bara!”

Den forskning hon är inblandad i handlar om att få ekonomi i redesign, alltså att göra det möjligt i stora volymer.

– Alla gillar återanvändning, det är enkelt, men samtidigt vill branschen fortsätta som vanligt. De måste producera mindre och göra saker som går att använda längre. Det är så ironiskt med hela det här trendtänkandet, det kan ligga 5 000 t-shirtar som aldrig ens kom ut ur sitt lager och så anses de daterade och döda när våren är över. Men då tänker jag att de kan färgas om i höstfärger, i stället för att kasseras.

Men går mode alls ihop med en hållbar livsstil?
– Ja, jag tycker att det handlar mer om inspiration för hur man klär sig. Inte att skaffa nytt. Det räcker med en garderob att rota i. Det som är problematiskt är att mode bygger så mycket rädsla och oro för vad som är fel! Den osäkerheten som uppstår, gör att man vill konsumera för att bli rätt.

På sitt Instagramkonto visar Anna Lidström upp till synes hopplösa kombinationer av färger, mönster och stilar, med en uppmaning att våga gå sin egen väg.

– Förra året mötte jag en kvinna i 65-årsåldern som blivit inspirerad av mitt konto och börjat använda sin mans skjortor. Det tyckte jag var kul. Enkelt och med sådant som redan finns, men ändå helt nytt för henne.

Anna Lidströms intresse för kläder har funnits med så länge hon kan minnas. Hon har experimenterat med stil och textil, alla kvinnor omkring henne gjorde det, så var det bara.

Anna Lidströms syster Clara Lidström har blivit influencer hon också, under namnet Underbara Clara. Clara ägnar sig åt inredning, livsstil och matlagning, och även hon intresserar sig för hållbarhet.

– Det är många i familjen som har varit estetiskt och kreativt lagda. Mormor, faster, farmor pysslade och grejade. Och allra mest mamma. Hon var expert på att få saker att se lite fina och dyra ut. Hon kunde måla ett sideboard från Ikea så att det blev fancy. Hon ville testa! Det har jag fått med mig, att man alltid ska pröva.

Höll ni på tillsammans, du och din syster?
– Ja, vi möblerade om rummen, bytte kläder med varandra. Det fanns alltid material och verktyg. Hon stängde in sig och skrev, planerade att intervjua folk på låtsas. Jag satt intill med min symaskin. Och så byggde vi egna världar.

Inspireras av Anna Lidströms remake och gör-det-själv!

”Jag hittar alltid skjortor! De har något av kommunalpolitiker över sig – när de ska gå på fest drar de på sig en billig skjorta. Men den här hade något i sin rand. En kväll stod jag och labbade med den, hur skulle den kunna bli något annat? Så råkar jag ha den här banangrejen som ett brodyrmönster i min symaskin – det blev ett mycket lyckat möte mellan gubbranden och bananen. Jag har gått omkring i den här hela sommaren; under kavaj, över bikini, till vit kjol. Med bara ett
litet tillägg så blev den något helt eget.”

”Här ville jag lägga en tjocktröja på en redan befintlig tjocktröja. På Textilhögskolan har vi en hel maskinpark och en av maskinerna kan skapa mönster på luddiga och ojämna ytor. Så jag tog en vit, kabelstickad tröja som jag hittade på Erikshjälpen och flirtade med traditionella argylerutor, som jag tryckte på den. Sedan förstärkte jag mönstret med egen brodyr med grov tråd, så att tröjan känns lite trashig. Det gillar jag.”

”Den här väskan har jag gjort av en bordsduk, som var fint handbroderad med silkestråd, antagligen för väldigt länge sedan. Den var som en vacker krumelur, som jag gärna ville jobba vidare med och förhöja. Jag vek duken på mitten och satte i en dragsko med en tofs från en gardin. Så satte jag på en ullkant och sedan klippte jag sönder en bilsits från en gammal SAAB, för att göra mockafransar. Den blev som en blandning mellan fjäril och säckpipa, tycker jag.”