De 10 mest banbrytande låtarna i mellohistorien

Vilka är de mest banbrytande ögonblicken i Melodifestivalens historia? En lila djävulsfrisyr, en helig skrift eller en afrosvensk som knipit en eftertraktad popidol? Anna Charlotta Gunnarson, som tidigare har suttit i finaljuryn, räknar ner från plats 10 till 1. Sverige, vi har ett resultat.

10. Eloise, Arvingarna (1993)

Charlotte Perrelli får ursäkta, men trots vinsten i Eurovision Song Contest, ESC, med Tusen och en natt kammar en annan låt hem 90-talets dansbandskamp. Decenniets mest folkkära festivalrefräng är enda lång catchy vädjan; enligt Wikipedia handlar texten om ”en person som vill veta om Eloise är mer än bara en vän”. Nåja. Verket åldras som ett finare vin och på karaokebarer, discon, förskolor och bygdegårdar hörs Arvingarna oförtrutet tråna vidare. För alla skrålar vi så gärna med utanför dörren, som bollar i ett flipperspel, och väntar och hoppas och längtar.

9. Heroes, Måns Zelmerlöw (2015)

Det krävdes många lyssningar innan jag slutade störa mig på influenserna från Avicii, men snart smälte även jag. Koreografin, där Zelmerlöw interagerar med en liten streckgubbe, är revolutionerande. Samtidigt som den smittande melodin stegras berättas en animerad historia som kulminerar i en kärleksförklaring till mänskligheten. Den enkelt dressade Måns ser ut som en vinnare från första stund, vilket också visar sig vara korrekt. Sedan 2015 är han Mums med hela Europa och 83 procent av alla bidrag lever i illusionen om att de upprepar hans visuella urladdning.

8. Bang-En-Boomerang, Svenne & Lotta (1975)

Michelangelo med Björn Skifs är en personlig storfavorit från detta år, men som pionjär är Lotta Hedlund odiskutabelt mest intressant. I modern tid må vi tycka att det är självklart att Tusse, The Mamas och John Lundvik kniper vinsterna, men 1975 är afrosvenskar en ovanlighet i tv. Skönsjungande Charlotte Walker har ett decennium tidigare lämnat hemlandet USA med sina tre barn och flyttat ihop med Sveriges mest eftertraktade popidol, Svenne. Nu har paret fått en egen kärlekslåt av Abba-gänget och genom sin blotta existens bryter duon mot så många folkhemsnormer att vi borde rulla ut röda mattan vart de går.

7. Nattens drottning, Haakon Pedersen och Elisabeth Berg (1989)

I en tid då samplingar ännu är en nymodighet snor detta genreöverskridande bidrag ogenerat både känsla och aria från Mozarts Trollflöjten. Med långt pudelhår och frän skinnjacka ser Haakon Pedersen ut att fronta något glamband, men tvärtom har han slagit sina påsar ihop med operadivan Elisabeth Berg och tillsammans blir de del av en våg som hejvilt mixar rock med klassisk musik. Många av oss inbitna schlagerfans tokälskar denna svängiga trendsetter, som inspirerat till uppföljare som La Voix.

6. Keep On Walking, Salem Al Fakir (2010)

Det grammisbelönade underbarnet slår an tonen på den svarta flygeln och jag reser mig jublande ur soffan. Wow! Även den internationella juryn 2010 ser Keep On Walking som solklar vinnare, i konkurrens med Darin, Eric Saade och Jessica Andersson. Svenska folket väljer dock Anna Bergendahl, som tyvärr inte ens når ESC-finalen. Men istället för att gräma oss kanske vi kan vara tacksamma. Sorry, alla schlagerslitvargar därute, men om Al Fakir hade vunnit kanske han i dag hade showat loss i köpcentrum som ”den där Mellokillen”. Nu skapar han tvärtom storverk med Vargas & Lagola, Agnes och Axwell & Ingrosso.

5. Främling, Carola (1983)

Hon kom som en stormvind en februariafton och hade träkulor i ett band om halsen. 16-åriga Carola Häggkvist, klädd i gul byxdress, hamnar mitt i ett äventyr. Inom kort ska hon råka smeta läppstift mot programledarens vita spetskrage, avslöja att hon värmt upp med ”den heliga skrift” och få tusentals beundrare att klippa kort fluffrisyr. Melodin av Lasse Holm är genialt uppbyggd med tonartshöjning och crescendo som överraskande vänder neråt på slutet. Okonventionellt nog inleder också Monica Forsberg texten med ordet ”Främling”, för att sedan släppa titeln för gott.

4. Avundsjuk, Nanne Grönvall (1998)

Spetsiga öron. En tron. Lila djävulsfrilla som gör onda féer gröna av avund. Med genomtänkt rekvisita och aktningsvärt röstomfång skakar Nanne Grönvall mot slutet av 90-talet om festivalen i grundvalarna. Den dramatiserade showen har gjort entré och det finns ingen väg tillbaka, isen är bruten, kreativiteten satt i spinn. Under finalkvällen i Malmö sitter jag förväntansfull i publiken, övertygad om en förkrossande seger. Emellertid slutar den ironiskt bittra låten på en snopen fjärdeplats, bakom melodier som få av oss minns i dag. Men i längden är det förstås Nanne som vinner. Hon förändrar ju historien.

3. Waterloo, Abba (1974)

Strax efter att kvartetten som spränger alla popgränser glider in med glitter, platå och nytt sound säkrar de karriären som världsartister. De lyfter också tävlingen till en ny nivå. Med en obrydd syn på kommersiellt gångbar musik vänder de skutan i landet där progg och visa ännu har högst status, varför också reaktionerna blir så pass starka att en motfestival går av stapeln året därpå. Men något har redan hänt. 1975 har fler bidrag än någonsin ett hittigt anslag (även om Lasse Berghagen vinner med en traditionell ballad). Att tävlingen en dag kommer att utvecklas till en folklig mastodontgala i sex delar anar ännu ingen.

2. Judy min vän, Tommy Körberg (1969)

Britt Lindeborg är länge den enda kvinna som såväl komponerar som skriver poplyrik till Melodifestivalen, men också otaliga evergreens som hamnar på Svensktoppen. 1969 triumferar Tommy Körberg med hennes konsumtionskritiska text, vilket även gör henne till den andra kvinnliga segrande upphovspersonen. Internationellt blir låten nia och när Lindeborg får frågan om varför hon använder ett utländskt namn i titeln, istället för typ Greta eller Kerstin, svarar hon att det är ”mera studs” i Judy. Femton år senare kammar Britt Lindeborg hem hela europamästerskapet med en trallvänlig text om gyllene skor.

1. Euphoria, Loreen (2012)

Efter 56 år händer det! När Loreen intar scenen med sin suggestiva popexplosion och florslöjade barfotadans når hon den schlagertopp som alla bidrag dittills strävat mot och som låtarna i kölvattnet alltjämt drömmer om att överträffa. Euphoria ror ständigt åt sig guldet i internationella omröstningar om tidernas bästa ESC-vinnare; otaliga är härmaporna. Själv står låten fri, ensam i sin genre, utan konkurrens. Om fler låtskrivare i framtiden vågar tänka lika självständigt, istället för att agera copycats, kan tävlingen nå oanade höjder.

Fotnot: Anna Charlotta Gunnarson har suttit i finaljuryn för Melodifestivalen samt Sveriges internationella jury i Eurovision Song Contest. Hon har gjort mängder av program om tävlingen och under flera år recenserat bidragen i SvD. 2016 var hon själv mellanakt i Andra Chansen.