David Batra: "Jag vill dö som i Gudfadern"

David Batra säger att han har haft en oförskämd tur i livet. Framförallt att han inte föddes 1672.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Det blir lätt så förmätet att försöka beskriva sig själv, helst överlåter jag det till andra. Men jag förknippas mycket med mitt jobb, min identitet har blivit komiker.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Att bilda familj med min fru är så klart det stora som gör mig till den jag är. Sedan kan jag inte komma ifrån den gången jag såg en liten annons för en talangtävling i stand-up 1994. Jag gillar att skämta tänkte jag, så jag ringde upp och anmälde mig. Det blev delad förstaplats med Johan Glans som jag aldrig hade träffat förut.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore komiker, programledare och skådespelare?

– Från början är jag faktiskt ekonom, jag pluggade marknadsföring, men hann aldrig göra något längs den vägen eftersom min parallella stand-up fick fart. Sanningen är nog att jag hade blivit en deprimerad reklamman. Jag hade suttit på en annonsbyrå, hela tiden försökt sälja in humoridéer och drömt om ett liv som komiker.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Lojalitet och integritet. Om man ska hänga mycket måste personen ha humor också.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Ska man ranka är det nog mina föräldrar ändå. Man väljer inte sina föräldrar och man hamnar där man hamnar. Det gäller att man ska ha tur i livets lotteri, att de två som blir ens föräldrar är hyfsat rimliga människor och det har de varit i mitt fall.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Jag kan bli väldigt trött på min dygnsrytm, min förmåga att inte kunna somna på nätterna, men sedan sova hela morgnar. Stora delar av mitt jobb som ståuppkomiker är förlagt på kvällen, men jag är också ofta engagerad i projekt där man måste upp och filma mitt på dagen eller gå på möten. Jag vänjer mig aldrig, ska jag göra något tidigt på morgonen kan jag nästan se deprimerad ut. När jag står och borstar tänderna tycker jag bara synd om mig själv. Jag kan bli avundsjuk på sådana som lever på motsatt sätt, de som bara flyger upp ur sängen och kvittrar som fåglar.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Egentligen tar jag det bara lugnt. Jag har ofta full fart och det är härligt att istället helt spontant kunna träffa en kompis man inte sett på länge exempelvis.

Vad är din bild av lycka?

– Jäklar vilka frågor! Min bild av lycka är att stanna upp, den där sanna klyschan om att ha förmågan att vara i nuet. Närvaro och lycka hänger intimt ihop.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag har haft en oförskämd tur i livet. Jag blev född av två hyfsat rimliga individer i ett land som är så pass välordnat som Sverige är, och dessutom växte jag upp i en tid där man inte behöver försörja sig genom fysisk styrka. Det hade varit en katastrof för mig om jag föddes 1672 istället för 1972. Jag hade aldrig överlevt. Att det blev 300 år senare är ett tecken på min fruktansvärt stora tur. Mina föräldrar är gamla men pigga och jag har en familj som vill vara med mig, jag har inte åkt på några stora feta smällar som många i min omgivning har. Det kommer väl säkert, sådant är livet, men än så länge har jag inga större olyckor. Läsarna kommer nog att tycka att det här är nästan provocerande.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– En del skulle jag skänka bort och en annan del skulle jag göra något oväntat med, en lyxig resa med familjen och alla man känner kanske. Det finns inget materiellt jag skulle springa och köpa, det lockar inte mig.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– På min bröllopsdag var det en kvinna som satt i församlingen i kyrkan. Ingen visste vem hon var, men mitt i allt ställde hon sig upp och sjöng opera, ett Puccini-stycke. Alla fick dela en minst sagt överraskande kulturupplevelse. Det var väldigt härligt, speciellt eftersom jag själv stod där frame och hade riggat allt. Svårslaget.

Vad ångrar du mest?

– Man brukar säga att man inte ångrar det man sa ja till utan det man sa nej till, men jag har tackat ja till så mycket att det inte finns så mycket rum för sådana tankar. Hade jag inte anmält mig till den där talangtävlingen 1994 hade jag nog suttit som en bitter reklamare och ångrat mig, men jag har ingen större ånger idag. Det är mest smågrejer, typ: att jag inte handlade den ingrediensen igår. Jag är fel person att intervjua, märker jag, som bara svarar glatt på allt.

Bästa klimattips?

– Trist svar, men det är att inte göra så mycket. Att krympa tillvaron lite helt enkelt. Man behöver inte inspireras av alla Instagram-inlägg man ser och boka en resa, utan nöja sig med den lilla tillvaron.

När gråter du?

– Jag gråter när jag ser romantiska komedier. Ofta dyker de upp i situationer när man är lite trött och skör, man kan vara på turné och sitta ensam på något hotellrum och en 80-tals-romcom hamnar i tv-rutan. Man kommer på sig själv med att sitta och fulgråta på Scandic i Sundsvall.

Vad skrattar du åt?

– Jag har svårt att inte skratta åt klassiska America’s funniest home videos-klipp. Stackars människor som skapar ofrivillig slapstick i vardagen är ofta det som lättast skapar det där djupa från-magen-skrattet som inte ens passerar hjärnan utan bara flyger rakt ut. Trilla-på-ändan humor är svår att värja sig mot.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Att testa skämt som jag suttit hemma på kammaren och skrivit. Det behöver inte vara en stor publik, men det händer något och man får en samhörighet när det går bra. Om andra tyckte att den lilla idén jag hade också var kul förstår man helt plötsligt varandra, det är det jag jagar hela tiden.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Öppnar man tidningen nu och ser all skit som händer i världen och Sverige känner jag att jag egentligen bara skulle vilja ge honom en urtida styrkekram. Det kan inte vara det roligaste jobbet att ha just nu.

Vad hatar du allra mest?

– Det låter banalt att säga våld, krig och despoti men med de otroligt hemska saker som händer i världen nu kan jag inte tänka hatar något mer än folk som får för sig att ta till våld. Det är en så sjuk tanke att man kan vilja skapa mer sådant.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Det skulle vara härligt att vara musikalisk. Jag är avundsjuk på folk som kan säga ”oj, där står det ett piano” och sedan bara börja spela.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Det måste vara den klassiska Gudfadern-scenen när man är ordentligt gammal och kan somna in omringad av barnbarnen.

Vad är ditt motto?

– För några år sedan fick jag höra något som kan vara bra när man är nervös inför en premiär, eller när man ska göra något som kan skapa ångest. ”Folk bryr sig betydligt mindre om dig än vad du tror”. Den kan vara skönt att plocka fram.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Fred på jorden. Och att min korv Stroganoff inte skär sig på spisen.