Därför har vi missförstått Allsång på Skansen

Allsång på Skansen brukade vara en fröjdefull stund av gammeldans och trivselartister i ett lagom tempo. Men plötsligt hände något. Johan Norberg berättar historien om förvandlingen.

Allsång på Skansen, vi missaraldrig ett program i vår familj. Med våra uppskruvade förväntningar inför varje avsnitt har vi dessutom lyckats entusiasmera barnen, som också sitter med och tittar. Självklart sjunger vi med, framförallt hustrun älskar att klämma i tillsammans med vår yngsta dotter. Pojkarna är inte lika allsångsbenägna men tittar gärna eftersom det är en stund av gemenskap familjen delat sedan de var små.

Att programmet överlevt under alla år är obegripligt, och fantastiskt. Vissa tror att det beror på att svenska folket gillar allsång, men så är det ju inte. Det handlar snarare om att vi gillar att se när andra sjunger allsång i tv, och det är något helt annat, och ganska knäppt, men ändå fint. Artisterna som deltar kommer från alla genrer och musikstilar men så har det inte alltid varit.

När Lasse Berghagen tog över efter Bosse Larsson 1994 var programmet en fröjdefull stund av gammeldans och trivselartister i ett lagom tempo, men plötsligt hände något som vände hela konceptet och lockade en ny och större publik. Sommaren 2001 deltog den puertoricanska världsstjärnan Ricky Martin som framförde sin hitShe Bangsinför en rekordstor publik. I stort sett alla stora svenska artister hade konsekvent ratat scenen på Skansen eftersom den var så långt ifrån ”creddig” man kunde tänka sig. Ricky Martin däremot, såg ingen anledning till att tacka nej till det tv-program som hade flest tittare när han besökte Sverige, och efter det brast en damm, nu ville alla vara med.

Men några har envist vägrat ställa upp på själv grejen, ellerformatet som det kallas i tv-branschen, den att gå runt i bänkraderna och sticka en mikrofon under näsan på någon i publiken som sjunger. Det är för vissa artister som ett dramatiskt steg utanför sin trygghets-zon, och jag kan förstå dem. Den typen av ”hejsan, kram och puss i ljumsken”-jargong , den som Lill-Babs behärskade till fulländning, är det inte många som klarar.

Både milt allvar och tjofaderittan.

När Eva Dahlgren tackade nej till att sjunga ute bland folk, och tilläts stå kvar uppe på scenen, var det knappast för att hon ansåg sig vara för fin. Snarare ett utslag av gott omdöme, att inte ge sig på något hon inte klarade av. Rockbandet Sahara Hotnights blånekade 2011, men när de återkom sommaren 2022 erkände de hederligt, och en smula generat, inför programledaren Sanna Nielsen att de varit lite fåniga och nu allsjöng de med liv och lust runt om i publiken. Det momentet är en extra utmaning, det är nämligen inte så mycket ”vanligt folk” längst fram på de bästa platserna för kameran.

Den som ska ge sig ut och sjunga En gång jag seglar i hamn måste trivas med att säga hej till Christer Lindarw, Claes Elfsberg och andra kändisansikten, ofta ur det självbespeglande SVT:s förråd av utrangerad personal. Att välja vilka som ska sitta i publiken är en lika viktig uppgift för redaktionen som att boka artister, och de telefonsamtalen rings månader i förväg. ”Hej, vill du sitta i publiken på Allsången”. Det är inga slumpmässiga besök eller placeringar. TV-underhållning innehåller inga tillfälligheter och kameran är placerad på exakt rätt ställe för att zooma in när tårarna kommer på Benjamin Ingrossos mamma, eller mormor.

Det ska mycket till för att en artist ska tacka nej till att sjunga på Skansen inför en så stor skara tv-tittare. Ett bra nummer i Allsången kan ge skjuts åt karriären, men det är få som lyckas. Att kliva fram och framföra en enda låt är svårt, och en rätt hopplös uppgift. På sina turnéer bygger artister upp en stämning och skapar ett eget rum under två timmar, men här ska de in och fånga publiken på tre minuter. Det är som att hoppa höjd, 2,42 på första och enda försöket. Att behålla någon egen profil i intervjuerna är omöjligt, artisterna måste spela med i programledarens ton av både milt allvar och tjofaderittan samtidigt, ett samtal som ska avverkas på 28 sekunder.

Det ges inget utrymme för mer än att hålla med om att det är en jättehärlig sommar och instämma i påståendet: ”Vad härligt att du är här!” Det var Lasse Berghagen som under sin tid som programledare började strössla med orden ”härligt” och ”underbart”, det som sedan blivit de gängse allsångs-superlativerna, och det gick så långt att han en gång råkade presentera sig själv med orden ”Jag ska sjunga en egen låt. Underbart! ” Och jag kan bara hålla med. Allsång på Skansen är en hopplös röra av olika artister och inslag som aldrig passar ihop och där den enda röda tråden är att alla försöker vara snälla och trevliga mot varandra. Underbart.