Claire Keegans noveller är helgjutna berättelser

Irländska Claire Keegan utkommer för första gången på svenska med novellerna Det tredje ljuset & Små ting som dessa. Det är hög tid för en författare vars verk beskrivs som moderna klassiker.

Efter att jag läst Claire Keegans två långnoveller – Det tredje ljuset och Små ting som dessa – minns jag dem i detalj. Varenda scen framträder med sådan klarhet; skarpa bilder på rad som etsar sig fast på näthinnan. De flesta skönlitterära texter, korta som långa, är fyllda av en massa lull som visserligen fyller sin funktion under läsningen men som därefter faller i glömska. Claire Keegans noveller är inte sådana, i stället fungerar de som något slags urberättelser där varje enskild del är lika livsnödvändig.

Med Det tredje ljuset och Små ting som dessa presenteras irländska Claire Keegan nu för första gången på svenska, i pregnant och ledig översättning av Marianne Tufvesson. Det tredje ljuset utkom på engelska för drygt tio år sedan och har beskrivits som en modern klassiker. Det är inte svårt att förstå varför. Den här berättelsen om en ung flicka från en fattig familj som lämnas bort till mer välbärgade släktingar när hennes mor ska föda ytterligare ett barn, fäster sig i läsaren med sin kombination av tidlöshet och absolut angelägenhet. Hos det barnlösa paret får flickan en både materiell och känslomässig omsorg hon tidigare inte upplevt, samtidigt som parets tidigare sorger sammanflätas med sorgen över den ofrånkomliga hemresa som väntar flickan.

Efter Det tredje ljuset är jag närmast ovillig att ta mig an Små ting som dessa, eftersom jag tvivlar på att en upprepning av något så helgjutet ens är möjligt. Det är fel. Små ting som dessa är tydligare förankrad i en särskild tid, 1985, och handlar om en skamlig del av irländsk historia: unga, ogifta mödrars slavarbete i katolska kyrkans regi. Bill Furlong, själv son till en ogift mor men med turen att ha tagits under en välbärgad dams vingar, är kolhandlaren som i juletider levererar kol till stans kloster och där möter inlåsta unga kvinnor som arbetar i tvätteriet. Tanken på den sjaviga och trasiga flickan vars spädbarn tagits ifrån henne lämnar Bill ingen ro.

Claire Keegans berättelser rör sig vid kanten mot existensens bråddjup, men inte i form av några filosofiska utläggningar utan tvärtom genom att, på avklarnad prosa, skildra vardagens små och stora bestyr. Både Det tredje ljuset och Små ting som dessa utmärker sig med sin förmåga att ladda en nerkissad madrass eller en hostande lastbil med sådan intensitet att de rymmer hela liv. Det är för denna skärpa jag ska minnas dem, de är tydliga som sagor. Jag spår dem en lång livslängd.

Recenserad av Therese Eriksson