Claes Malmberg: ”Jag vill dö som Marlon Brando”

Claes Malmberg är trött på sitt hetsiga temperament, men samtidigt tacksam över det. Han lever som om han hade vunnit 20 miljoner och har en hälsning till Ulf Kristersson.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– En bra dag: Glad snäll och tjock. En sämre dag: Arg, dum och tjock. Det första händer oftare än det andra.

Vilket yrkesval i livet har format dig mest?

– Yrkesmässigt var det när jag gick på gymnasiet för att bli plåtslagare och insåg att jag var extremt obegåvad på området. En dag när jag skolkade åkte jag in till Göteborg och passerade förbi Götateatern på Tredje långgatan. Då kom jag på vad min fröken i skolan sagt: ”Du borde bli skådespelare för du pratar så mycket.” Så jag vände, gick in på teatern och frågade om jag fick vara med. Svaret blev: ”Nej, det här är en professionell teater men du kan få vara här med oss och se på.”

Vad skulle du ha gjort om du inte vore skådespelare?

– Får jag drömma fritt blir det före detta fotbollsproffs – som ung spelade jag först i IFK Hindås och värvades sedan till BK Häcken. Men som vuxen … ja, hade jag orkat plugga skulle jag ha velat bli advokat.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Ärlighet i kombination med trofasthet.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Min mamma. Hon uppfostrade mig, gav mig de värderingar jag har och såg till att jag blev den jag är.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Jag går väl igång för mycket ibland, har lite hetsigt temperament. Samtidigt är det just det jag använder när jag spelar, och jag kan inte heller säga att jag stör mig så mycket på det längre. Ilska betraktas ofta i dag som något fult, men jag håller inte med. Vid rätt tillfällen är ilska jättebra och jag tycker inte man ska skambelägga sådana egenskaper hos en själv.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Ingenting. Eller umgås med barn och barnbarn.

Vad är din bild av lycka?

– Att ha en familj som håller ihop och är runt mig. Men allt rymmer sin motsats, en familj innebär både lycka och stor oro. Så är det väl generellt, lyckan uppstår inte utan kontraster och du får vara glad de minuter den dyker upp. Jag jagar inte lycka, den uppstår oftast när man inte är beredd på den.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag tror inte att jag har varit med om någon. Självklart blev jag ledsen när pappa dog, då jag var elva år, men vi bodde inte tillsammans så ur umgängesperspektiv blev livet inte så annorlunda.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag lever redan lite som om jag hade 20 miljoner kronor så jag hade väl haft råd att leva det liv som jag lever.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Bland böcker är det John Steinbecks Möss och människor som drabbade mig mest som ung, av filmer är det 1900 av Bertolucci. Och teater … Ja, jag brukar säga att jag är glad att folk i allmänhet inte är så ointresserade av teater som jag är för då hade jag inte haft någon publik. Men jag såg Lång dags färd mot natt med Keve Hjelm, Persbrandt, Marie Göranzon med flera. Den var fantastisk.

Vad ångrar du mest?

– Jag kan ångra saker jag sagt, eller att jag varit i sammanhang jag inte borde, men sådana misstag är ju också en del av en människas utveckling. Jag är faktiskt glad för de misstag jag gjort, för de har ju gjort att jag rannsakat mig själv. Annars hade jag kanske varit ännu jävligare att ha att göra med. Generellt kan jag tycka att marginalen för att göra fel är för liten i dag. Begrepp som förlåtelse och vidsynthet finns knappt.

Bästa klimattipset?

– Jag gör det lilla jag kan; åker till återvinning, lägger burkar där de ska vara, mat i speciell påse, kör hybridbil. Men som många andra, jag vet inte vad som är bra och dåligt alltid, för svängningarna är så snabba. Det enda jag vet är att vi inte kan fortsätta konsumera på den här nivån om vi samtidigt ska rädda miljön, det måste till ett val. För att uppnå något, måste något annat försakas.

När gråter du?

– För en tid sedan spelade min dotter ungdoms-SM i handboll i Höör för sin klubb Lugi. Bella Gulldén, som precis har flyttat hem för spel med Lugi efter många år utomlands, var där och kollade. Då blev jag rörd. En världsstjärna som tar sig tid att bejaka och se de här tjejerna en sketen söndag när hon själv är ledig … Det gjorde att jag fick tårar i ögonen.

Vad skrattar du åt?

– Mycket. Roligast är att sitta med ett gäng kompisar och bara garva privat. Sedan skrattar jag mycket med mina barn och barnbarn. Barn är det roligaste som finns. Hade man fått behålla en bråkdel av den naturliga charmen och det fokus som barn har så skulle jag ha varit inte bara världens, utan galaxens största komiker.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Lust. I alla sammanhang där det gäller att prestera är det lusten och kärleken till det du gör som avgör hur bra det blir. Och den lusten har jag kvar. Som tur är.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Byt umgänge.

Vad hatar du allra mest?

– Inskränkthet, elaka människor som stjäl energi från andra och trycker ner dem, folk som skapar osäkerhet. Sådant har jag svårt för.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Det har jag aldrig funderat på. Jag har väl talang för det jag gör, och den har jag utvecklat, men jag har faktiskt inte tänkt vidare på det. Kanske just för att lusten är så viktig för mig, det krockar lite med talang.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Jag har en romantisk syn om att jag hinner ta farväl av alla som betyder något, att vi får sagt allt och att jag sedan somnar in lugnt och stilla i en trygg miljö. Jag tänker också på Gudfadern när Marlon Brando går i apelsinlunden med barnbarnen och sedan bara dör … det är också en variant. Tyvärr är det få förunnat, lika osannolikt som att vinna på lotteri. Men jag ser döden som ett nytt äventyr, en ny resa som jag är nyfiken på. Även om jag inte vill att den ska komma snart.

Vad är ditt motto?

– Som ung hörde jag en fotbollstränare i Arsenal säga: ”Var snäll mot människor på vägen upp, för det är dem du möter på vägen ner.” Det är klokt.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Jag har det så bra att det är förmätet att önska … Men visst, lite klokare politiker, lite mer ideologiska politiker som kan engagera oss, hade inte varit fel.