Cecilia Khavar om varför amerikaner tror på QAnon

Pandemin, Black Lives Matter-rörelsen, upprivandet av aborträtten och stormningen av Kapitolium. I en ny bok skildrar Sveriges Radios tidigare Washingtonkorrespondent Cecilia Khavar tre historiska – och turbulenta – år i USA. ”Washington var i princip en belägrad stad”, säger Cecilia Khavar.

Den 6 januari 2021 landar Cecilia Khavar i Washington. Hon är där sedan 2020 som Sveriges Radios utrikeskorrespondent och samma dag ska Joe Bidens valseger formellt godkännas av kongressen. Nedanför Vita huset väntas Donald Trump hålla ett tal i protest mot valresultatet. Ännu vet ingen att dagen ska gå till historien.

Cecilia Khavar bestämmer sig för att ta en taxi direkt till The National Mall. Bevakningen borde inte ta lång tid, tänker hon, så resväskan kan vara med.

Tusentals Trumpanhängare är på plats. Framför dem håller Trump tal. ”Vi måste kämpa”, säger han. Publiken med Make America Great Again-merch applåderar, musik spelas och plakat med QAnon-referenser Fotnot: StängQAnon är en högerextrem konspirationsteori som inleddes 2017 på internetforumet 4chan. sticker upp i vintervinden. Många rör sig mot Kapitolium där en demonstration ska hållas. Cecilia Khavar följer efter.

Framme vid kongressen ser hon att kravallstaketen har rivits ner. Polisen försöker hålla tillbaka demonstranterna, men poliserna är för få och demonstranter tar sig förbi.

– Det var otroligt intensivt, märkligt och hyperfokuserat. Som reporter på plats vill man inte missa någonting, och jag förstod redan där och då att det var en historisk händelse, säger Cecilia Khavar.

Det är den här händelsen som Khavar ville skildra med sin bok Stormningen – Våldet, lögnerna och åren som förändrade USA. En liknande attack mot USA:s kongress har aldrig skett. 150 poliser skadades, fem personer dog och många har blivit åtalade och dömda för medverkan i kravallerna. Däribland väcktes riksrättsåtal mot Donald Trump, bland annat för att ha uppviglat till uppror. Det gör honom till den tredje presidenten i USA:s historia att ställas inför riksrätt.

– 2020 var ett år som saknar motstycke i USA, säger Cecilia Khavar.

Boken kom att handla om mer än bara stormningen av kongressen. Pandemin, BLM-protesterna, kulturkriget och upprivandet av aborträtten – under sina tre år som USA-korrespondent har Khavar bevakat flera händelser som har förändrat landet i grunden.

Alla amerikaner Khavar pratat med är oavsett politisk hållning bedrövade över splittringen i landet. De vill ha en förändring. Och efter mordförsöket på Trump den 13 juli gick både han och president Biden ut med budskap om ett enat land. Men går det att föreställa sig en försoning nu?

– Det är svårt att se en tydlig väg framåt mot ett enat land när landet är så pass polariserat som det är, medialt men också politiskt. Att det på många sätt inte längre handlar om olika åsikter, utan totalt olika verklighetsbilder, säger Cecilia Khavar.

Exempelvis trodde en tredjedel av alla amerikaner ett år efter stormningen att Biden kom till makten genom omfattande valfusk. Detta trots att det inte finns någon fakta som visar att så skulle vara fallet.

Stormningen lyfter både demokratiska och republikanska röster, abortmotståndare och de som kämpar för kvinnliga rättigheter. Med boken vill Khavar skapa en bredare förståelse för hur många amerikaner kan ha åsikter som framstår som obegripliga för stora delar av omvärlden.

– För man kan tänka: ”Men varför tror folk på QAnon-konspirationsteorin? Den låter ju helt koko.” Men kanske kan man få en större förståelse för det om man upplever att myndigheterna och statsmakten har begått överträdelser på olika sätt. Med munskyddskrav till exempel. Eller med skolnedstängningar.

En av personerna som Khavar återkommer till i boken är Peggy LeMay. Peggy är republikan och ingår i en av de mest åtråvärda väljargrupperna: ”villaförortskvinnan”. Därtill bor hon i Wisconsin, en viktig vågmästarstat.

Peggy går från att vilja lära sig om rasismens historia i USA till att i slutet av boken uttrycka QAnon-konspirationsteorier. Hur förstår du den förändringen?

– Peggy har nog alltid varit skeptisk till den federala statsmakten, men det som hände under 2020 fick henne allt mer övertygad om att det inte går att lita på myndigheterna, att de vill en ont. Så i det kan man säga att hon har blivit allt mer misstänksam.

Liknande misstro uttrycks av fler, republikaner som demokrater. När Khavar vid ett tillfälle försöker intervjua en republikan blir hon överröstad av en Bidenanhängare som undrar om hon vill att Trump ska ”grab you by the pussy”. Och allt fler republikaner vänder sig mot etablerade medier.

Man är medveten om att våldsamheter kan ske från båda de politiska lägren

Åter till dagen för stormningen. Khavar laddar sin radioutrustning i den sektion som är tillägnad journalister när arga Trumpanhängare bryter sig in. Journalisterna springer därifrån. Kvar är sladdar, filmkameror – och Khavars resväska. Khavar vänder tillbaka.

Efter 6 januari-attacken har kritik riktats mot att polisen inte var bättre förberedd. När Bidens installation sker några dagar efter stormningen är läget annorlunda. Khavar och hennes kollegor ombeds bära skottsäkra västar.

– Washington var i princip en belägrad stad av säkerhetsskäl. Det är klart att det har varit väldigt speciellt, säger Cecilia Khavar.

I november väntar ett nytt val, nu mellan presidentkandidaterna Kamala Harris och Donald Trump. Många är oroliga för att en liknande situation ska uppstå om Trump förlorar igen.

– Man är medveten om att våldsamheter kan ske från båda de politiska lägren. Jag menar, det var ju en person som försökte mörda Donald Trump. Trots att vi inte vet motiven så är det en ögonöppnare för oroligheter och våld både inför och efter valet, säger Cecilia Khavar.

Utdrag ur Cecilia Khavars nya bok Stormningen:

Strax efter klockan 12 kliver Donald Trump ut på scenen och ett våldsamt jubel utbryter. I röd slips, svart ytterrock och svarta skinnhandskar börjar presidenten med att notera de ”hundratusentals” människorna i publiken. Han beordrar ”fake news”-media på plats att vända sina kameror och filma folkmassan och sedan förolämpar han, sin vana trogen, journalisterna på plats med orden: ”Media är det enskilt största problemet vi har.”

Det tar bara knappt en minut innan Donald Trump nämner ”det stulna valet”. ”De har riggat valet så som ett val aldrig någonsin riggats förr”, säger han. ”Och de gjorde inte ett dåligt jobb.” Han hyllar supportrarna på plats och säger att ”ni är hundratusentals medborgare som är bekymrade över vårt valsystem. Vi kommer inte ge upp och vi kommer inte erkänna oss besegrade. Tillsammans ska vi stoppa stölden.”

I den bitande kylan fortsätter Donald Trump sedan att prata i en dryg timme. Han säger att han vann en jordskredsseger och ägnar en stor del av talet åt att i detalj beskriva ”fusket” och alla bevis han menar finns för att segern stulits från honom. ”För vår demokratis skull, för konstitutionens skull och för våra barns skull lägger vi idag fram vår sak inför hela världen.”

Det är en återanvändning av alla uppgifter från de senaste två månaderna som kunnat avfärdas eller inte kunnat bevisas. Trump talar igen om döda människor som röstat, om tusentals valsedlar som dykt upp från ingenstans, om ”olagliga regeländringar”.

Det är Donald Trumps sista chans att försöka övertyga de kongressledamöter som ser hans tal att protestera mot valresultatet i Kapitolium. Han säger att historia kommer att skrivas idag och pekar bort mot kongressen. ”Vi kommer att få se om vi har stora och modiga ledare eller ledare som kommer att behöva skämmas under resten av sina liv. I all oändlighet kommer de att få skämmas.”

Men framför allt är det hans sista chans att övertyga den han tror kan infria drömmen om fyra år till i Vita huset. ”Jag hoppas att Mike Pence ska göra det som är rätt. För om han gör det så vinner vi. Allt Pence behöver göra är att skicka tillbaka resultaten för ett nytt godkännande. Då vinner vi valet och ni blir de lyckligaste människorna.” Publiken jublar igen.

Donald Trump blickar ut över sina följare. De ser upp mot honom i mössor och kepsar med hans namn. De filmar sin president med sina mobiltelefoner. De har kommit från hela USA och vet att de är bland vänner, bland andra som dem. ”De senaste fyra åren har vi bildat en rörelse som är större och bättre än någon någonsin har sett”, säger Trump. Jubel.

Och han har rätt när han konstaterar att ”det har aldrig funnits en rörelse som vår. Denna kärlek.” När publiken svarar med att skandera: ”Vi älskar Trump. Vi älskar Trump!” tar presidenten ett steg tillbaka för att insupa alltihop och ta emot kärleken. Han slår ut med handen över publikhavet och säger igen att folkmassan når ända bort till Washingtonmonumentet.

* * *

När presidenten har talat i en kvart nämner han för första gången att han hoppas få se sina anhängare gå vidare mot Kapitolium. ”Jag vet att alla här snart kommer att marschera bort mot kongressen för att fredligt och patriotiskt göra era röster hörda.”

Inte långt därefter, trots att Trump fortsätter prata, gör Mark och Jalise Middleton precis det, de börjar gå österut mot kongressen längs Constitution Avenue. På vägen promenerar de förbi flera av landets federala myndigheter och museer som kantar gatan. Här ligger bland annat det kopparfärgade Nationella museet för afroamerikansk historia, Naturhistoriska riksmuseet och det Nationella konstmuseet med sin skulpturpark där barn och vuxna åker skridskor om vintrarna.

Här ligger också Riksarkivet, där USA:s författning och självständighetsdeklaration finns bevarade. De gulnade dokumenten visas upp i en sval marmorsal, vaktad av säkerhetspersonal. För paret Middleton är det som de och tusentals andra patrioter gör nu inte helt olikt kampen deras anfäder förde på 1700-talet när de genom en revolution slog sig fria från britterna för att bilda Förenta staterna och skriva dokumenten som ligger bakom glasskivor alldeles i närheten. Mark och Jalise har rest 220 mil från Texas till Washington för att delta i protestmarschen som återigen ska rädda Amerika från tyranni.

De senaste månadernas politiska turbulens i USA handlar på många sätt just om pappersarken på Riksarkivet som alla amerikaner lär sig att högakta. Grundläggande frågor om individens frihet, jämlikhet och demokrati har ställts på sin spets när strikta coronarestriktioner införts, nationens rasistiska arv hamnat i fokus under massprotesterna efter George Floyds död och inte minst i samband med Donald Trumps anklagelser om valstöld.

På båda sidor om polariseringens avgrund hänvisas till de snart 250 år gamla skrifterna för att stärka sin egen sak. ”De självklara sanningarna” i självständighetsdeklarationen om att alla människor har rätt till ”liv, frihet och jakten på lycka” tillsammans med löftet om ”en mer fulländad union” i den banbrytande konstitutionen som garanterar en nation av folket för folket, där ingen envåldshärskare ska kunna ta sig fram.

För paret Middleton är Kapitolium ”The People’s House” och politikerna på plats kan inte göra annat än att lyssna på folket. De skyndar sig nu för att ansluta sig till de Trumpsupportrar som är på plats vid kongressen. Och de är inte ensamma om att ha börjat gå dit redan innan presidenten talat färdigt vid Vita huset. Hundratals andra rör sig i en karavan österut.

Det som pågår nu händer inte ens varje generation.

När de närmar sig det parkliknande området på Kapitoliums västra sida ser Mark Middleton kravallstaket omkullvälta på marken. Det verkar inte finnas några riktiga avspärrningar. Närmare själva byggnaden är det fullt av Trumpsupportrar, och plötsligt är de också där. Nu ser de en rad poliser i svarta hjälmar bakom skrangliga kravallstaket som försöker hålla demonstranterna ifrån sig. Alldeles intill ska USA:s nästa president om två veckor sväras in. En vitmålad scen med läktare för inbjudna gäster håller på att byggas och står nästan klar. Den smälter in mot Kapitoliums vita marmorväggar.

Mark och Jalise Middleton ställer sig framför poliserna i sina stickade Trumpmössor. Fler och fler ansluter bakom dem. Adrenalinet bubblar i kroppen. Så många på en och samma plats som står upp för det som är rätt. Så många patrioter.

* * *

Ungefär halvvägs mellan Vita huset och Kapitolium stannar jag och pratar med en kvinna i svart vinterkappa som går ensam. Hon heter Esther och bor i närheten, i norra Virginia, men har ändå varit här sedan niotiden i morse. Det är viktigt, säger hon. För en sådan här chans att stå upp för sitt land får man bara en gång i livet. ”Det som pågår nu händer inte ens varje generation. Om vi inte kämpar nu, när ska vi då kämpa?” Jag tänker på Trumps ord nyss från scenen: ”Om ni inte kämpar nu så kommer ni inte ha något land kvar.”

Esther hoppas att de republikanska kongressledamöterna och Mike Pence kommer att se till så att Biden inte utropas till vinnare idag. Men hon säger att det bara är att vänta och se. Även om det blir dåliga nyheter och Trump inte lyckas vända resultatet, så är hon redo. Hon tror att katastrofåret 2020 förberett amerikanerna för det värsta. ”Se dig omkring”, säger hon. ”Vi är miljoner människor på plats här i dag. Vi är sannolikt miljoner här idag”.

Om Donald Trump skulle lyckas med att sväras in som president om två veckor så kan det bli inbördeskrig tror Esther. ”Demokraterna kommer aldrig acceptera det”, menar hon. Men du tror inte det blir våldsamt om Joe Biden svärs in som president? frågar jag. ”Nej, för vi är inte BLM eller Antifa, vi respekterar konstitutionen. Du vet, sedan november har det varit miljontals arga Trumpsupportrar runtom i landet, men inte en enda nedbränd stad. Inte en enda attack.” I bakgrunden spelar någon James Brown ”I Got You” i en bärbar högtalare.

Då plötsligt, bara sekunder efter att Esther gjort klart att Trumpanhängare inte är våldsamma går en man förbi med en megafon.

Det går inte riktigt att urskilja orden. Varken jag eller Esther hör vad han ropar, trots att han upprepar det flera gånger. Vi fortsätter istället prata med varandra.

Först ett par dagar senare, när jag lyssnar på bandinspelningen, kommer jag att höra exakt vad han säger i megafonen. Det låter som en förhoppning och en uppmaning: ”Patrioter stormar byggnader!” ”Rapporterar: Patrioter stormar byggnader! Kom igen!” ”Patrioter stormar byggnader!”

Läs mer:

”Har ni funderat på att skjuta Franklin Roosevelt?”

Hon har kommit närmare Trump än någon annan journalist