I sin nya bok skriver Britt-Marie Mattsson om den svenska kvinnans intåg i arbetslivet. Det hade aldrig blivit av utan gemenskap, säger hon. Och för ganska många andra, det är hon säker på.

Den enkla principen började stå klar för Britt-Marie Mattsson redan när hon var liten. Hon minns gemenskapen när hon och de andra barnen väntade in varandra för att gå tillsammans till skolan, hur de hjälptes åt för att ta sig över den trafikerade vägen – tillsammans klarade de mer än var för sig.

När hon nu har arbetat med sin bok om de svenska kvinnornas väg ut i arbetslivet – Kvinnorna byggde välfärden – har hon funderat en del på gemenskap. Principen är densamma, men förståelsen av dess vidd är nog lite större nu. För utan gemenskap hade vi troligen inte haft någon kvinnofrigörelse.

– Gemenskapen går som en röd tråd. Varje enskild kvinna som vill ha frihet hade aldrig klarat att kämpa för rösträtt och alla andra reformer själv. Ensam är inte stark.

I boken vittnar många kvinnor som började yrkesarbeta om något värdefullt i att bli en del av en arbetsgemenskap, att ha något eget utanför hemmet. Men det betyder inte att de hemarbetande kvinnorna saknade gemenskap, säger Britt-Marie Mattsson. De träffades under dagen, sydde, pratade och läste böcker – en syjuntegemenskap beskriver en av kvinnorna det som.