Björn Wahlroos – konsten att köpa sig kulturellt kapital

Näringslivsprofilen Björn Wahlroos – med ett hemmabibliotek på 12 400 volymer – har fått större respekt för författarvärvet sedan han själv debuterade.

Att Björn Wahlroos pappa älskade att läsa är en underskattning. Snarare kom hans intresse att övergå till ren besatthet. Inte ens på promenader tog han paus, han kunde gå och sluka böcker.

Betydde det att Björn själv – kallad Nalle sedan barndomen – tidigt vände ryggen mot alla bokhyllor eftersom de stal hans efterlängtade pappatid? Inte alls. Som barn på 50-talet plöjde han Enid Blytons Fem-böcker, som ung i slutet av 60-talet läste han Marx och Lenin, som många andra vänsterradikala.

–Någon har påstått att jag gjort gällande att jag läst hela Das Kapital men i så fall ljög jag. Däremot läste jag Lenins Staten och revolutionen, den var tunnare.

Själv gjorde han ingen revolution.

I stället blev han ekonom och så småningom professor i nationalekonomi, finansman, entreprenör, politiker – och författare. Hans bostäder är nästan lika många: familjen har lägenhet i Stockholm och i Helsingfors, hus i London och Nice, plus herrgården Åminne i södra Finland. Den som en gång tillhörde Gustaf Mauritz Armfelt, en av Gustav III:s gunstlingar.

–Det är här, på Åminne, som jag har mitt bibliotek. Både Armfelts 4 400 band och mina egna 8 000 volymer i det bibliotek som jag byggde till när jag köpte gården för snart 25 år sedan.

Och i de andra hemmen?

–Där har jag böcker på hyllor, men det kallar jag inte bibliotek utan mer heminredning. Det är biblioteket i Åminne som berättar något om mig. Och om mina intressen. 80 procent av min samling består av historia och ekonomi. De resterande 20 procenten är allt möjligt. Utom diktsamlingar. Jag är helt analfabet på poesi.

I hela sitt vuxna liv har Björn Wahlroos varit en flitig dagboksskrivare och för några år sedan kände han ansvaret att den som varit med om viktiga händelser måste förmedla dem till andra. Så att de inte glöms bort.

Resultatet har inte bara blivit två memoarböcker, och en tredje planerad. Han läser också böcker på ett annat sätt.

–Eftersom jag insett hur svårt det är att skriva har jag fått mycket större respekt för de författare som får till en bra struktur och ett riktigt bra språk.

Björn Wahlroos fyllde 70 år förra året men protesterar mot att kallas pensionär.

Vad är du då?

–Samma Nalle som jag alltid varit. Men jag kan tillstå att Tove Janssons böcker om Mumindalen fått ny betydelse. Som ung identifierar man sig antingen med Mumintrollet eller med Lilla My, nu börjar jag känna mig mer och mer som Muminpappan med sitt palmvin. Det sista är viktigt. Även om jag inte har en aning om vad det är.

Ur Vi Läsers temanummer om finlandssvensk litteratur från 2023.