Bin Ladin ville verkligen jamma med oss

En sen kväll dyker plötsligt dyker Usama bin Ladins bror Salem upp och vill jamma med Johan Norberg och hans band. Det blir en märklig spelning som avslutas med Du gamla, du fria.

”Shejken är här och han vill jamma.”

Gitarristen i vårt coverband kom nerför trappan till logen med andan i halsen. Innan vi hann svara dök det upp en liten sammetsögd man i jeans och mörkblå collegetröja som stack fram sin hand och sa:

”Hello, I am Salem Bin Laden”.

Vårt band spelade varje tisdag våren 1988 på Melody i Stockholm, en gammal biograf på Birger Jarlsgatan som nyss byggts om till rockklubb. Tidigare under kvällen hade vi kompat popartisten Mauro Scocco på några låtar och nu ville alltså en ”Salem” spela med oss. Den sortens orepeterade inhopp var det värsta jag visste. ”Aldrig i livet”, sa jag. Vår spelning var slut, och jag ville ha en öl, inte gå upp på scenen igen med någon shejk, men Salem gav sig inte och sa:

Salem, äldsta sonen i en skara av 52 barn, tog snart över som vd.

”But I can come tomorrow”. Nu var det sedan långt tidigare bestämt att vi skulle resa till Åre dagen därpå för en veckas engagemang på Åregårdens Country Club så ”tomorrow” var uteslutet, men han insisterade:

”I have a private jet, I’ll take you there”. Han var mycket vänlig och verkade helt nykter men jag tog för givet att han skämtade och gick till baren för att få min öl. Nästa morgon ringde vår gitarrist: ”Shejken vill att vi ska ses på Bromma flygfält klockan två.” Naturligtvis var han ingen shejk men väl från Saudiarabien så titeln låg nära till hands för oss musiker och vårt reflexmässiga utdelande av smeknamn. Däremot; han var en av världens rikaste män. Pappa Mohammed bin Laden hade skapat en enorm förmögenhet genom att bygga upp Saudiarabiens infrastruktur när oljepengarna strömmade in i landet och omgav sig som traditionen bjuder med ett stort antal fruar. På väg till sitt 23:e bröllop avled han 1967 i en flygolycka och Salem, äldsta sonen i en skara av 52 barn, tog snart över som vd för familjens företag.

Hur det kom sig att han ofta reste till Sverige var lite diffust men som barn hade han skickats till Dalarna för att få, som han själv berättade, västerländsk kulturuppfostran, och sedan dess besökte han ofta gamla kompisar från den tiden med jämna mellanrum. 1971 reste en stor del av familjen till Falun och då togs det som skulle komma att bli ett världsberömt foto med 22 av syskonen utanför Büréns herrekipering. Det finns många historier om hur Salem dök upp runt om i landet som mycket ung med sitt flygplan och bjöd på extravaganta presenter och middagar. En kvinna i Stockholm fick en Porsche och det delades ut dyrbara klockor till folk som råkade befinna sig i närheten.

Dagen efter vår spelning på Melody packade jag ner elgitarren och tog en taxi till Bromma och mycket riktigt, där togs vi emot av vip-personal som lotsade ut oss till startplattan och ett litet jetplan där Salem själv satt i cockpit och gjorde en säkerhetsgenomgång. När vi hade lyft med destination Östersund kom hans pilot Steve ut och presenterade sig. En man som var uttråkad av att själv aldrig få ta över spakarna från den flygintresserade Salem, och i stället gick Steve runt i den lilla kabinen med en mikrofon kopplad till en batteridriven högtalare och körde standup-show med unkna blondin-vitsar från 1960-talet.

Det fanns taxibilar framkörda till resten av resan när vi hade landat och väl framme i Åre och Country Club var det dags för vårt band att spela våra tre set med gamla rocklåtar. Salem satt med ett entourage som hade dykt upp som från ingenstans, så där som jag antar att det blir med kungar, miljardärer och shejker. Han väntade tålmodigt på sin tur att få vara med och ”jamma” och vid stängningsdags erbjöds restaurangpersonalen 500 kronor var om de stannade kvar en timme eller två.

Vi spelade några låtar när publiken hade gått hem, och glädjen var av stor när shejken äntligen fick hänga på sig en elgitarr. Han ville verkligen ”rocka”, detta som på ett outgrundligt sätt utgör en sådan lockelse för många rika män i medelåldern, till och med i Saudiarabien.

Plötsligt gjorde Salem ett diskret tecken till sin bror Tarek, som också var med på resan, och de gick tillsammans med Steve ut till den taxibil som väntat hela kvällen utanför restaurangen med tickande taxameter.

”Vi ses i Marbella, jag vill att ni spelar på min yacht”, var det sista han sa, men så blev det inte. En månad senare hyrde Salem ett ultralätt plan i Texas, kraschade in i en kraftledning och dog, precis som sin pappa, i en flygolycka. Så småningom skulle hans lillebror Usama bli världens mest hatade och efterspanade man, men det visste jag ju inte då, det heller. Vilka låtar vi spelade? Jo, Marina Marina och Du gamla, du fria. Otippat låtval i rocksammanhang, men Salem, han var överlycklig.