Kan man älska kor? Babben Larsson gör det. Och träd, särskilt lönn och platan. Kor, träd – samt en och annan lögn – räddade henne under barndomen.

Det finns en nyckelscen i den bok som Barbro ”Babben” Larsson nu har skrivit om sin barndom på den gotländska gården Busarve. Babben är 56 år, hennes mamma ska snart dö. Deras relation har inte alltid varit lätt. Minnen av kärlekslöshet flimrar förbi, hårda ord, örfilen som gjorde kinden lika febrig som skammen inför pojken som såg henne bli slagen, mammans skållheta kaffe som exploderade på Babbens arm.

Nu vakar hon, den yngsta av två döttrar. Hennes mamma säger, utan att titta upp:
”Jag vet att du och din syster inte alltid har varit så nöjda med hur jag har varit som mamma. Om du har något att säga, så gör det nu.”