Assur åter till rötterna

Efter 30 år i storstan flyttade Jens Assur hem till sin barndoms Jämtland med fru och söner. I ett stort fotoprojekt skildrar han familjens mentala och fysiska resa.

År 1990 dök det upp en framåt yngling på Expressens bildredaktion. Fotografen Jens Assur var 20 år och rörde verkligen om i grytan på det som då var Sveriges största tidning. Han fick göra stora bildreportage såväl här hemma som utomlands – Somalia, Rwanda, Sydafrika med mera – och det slutade med att han blev 1990-talets mest prisbelönta bildjournalist.

1997 lämnade han Expressen för att bli sin egen, och det har han förblivit. Från Studio Jens Assur har det kommit en jämn ström av böcker, utställningar och framför allt filmer, produktioner som ofta rört vid de stora, svåra samtidsfrågorna.

Men när Assur nu för första gången på tio år återvänder till den klassiska stillbilden har han vänt på kameran – in mot sig själv och sin närmsta krets.

Boken och utställningen Privat natur handlar om familjen Assurs kärlek och närhet till naturen och om en flytt från Stockholms innerstad till Duved i Jämtland – en radikal omställning som inledningsvis var ytterst impopulär hos delar av familjen, men som nu har landat väl.

– Vi lever nu ett liv där vi ofta, allihopa, lämnar våra skärmar och ger oss ut på gemensamma upplevelser i naturen. Jag tycker det har svetsat samman familjen på ett väldigt fint sätt, säger Jens Assur.

Du kallar projektet Privat natur, vad menar du med det?

– Dels att bilderna är intima, personliga, av privat karaktär. De skildrar mitt och min familjs samspel med naturen under sju år och togs inledningsvis utan någon tanke på att de skulle visas för utomstående. Dels anspelar titeln på farhågan att naturen ska privatiseras, kommersialiseras, trivialiseras. Det finns förslag på att inskränka allemansrätten, strandskyddet naggas i kanten och företeelser som Instagram gör att naturen ofta reduceras till kitschig kuliss där folk tävlar om vem som kan posera framför den mest anslående vyn.

Och nu kommer Assur igång:

– Men friluftsliv kan vara så mycket mera! Allt från djupaste avslappning till svåraste ansträngning; allt ifrån lekfullhet till verklig fara. Du kan välja att lägga tiotusentals kronor på skidutrustning och resor, men du kan också njuta av det som finns runt knuten – helt gratis! I naturen möter jag mig själv, på gott och ont. Kropp och huvud är på samma plats under samma tid.

I Privat natur finns uteslutande svartvita bilder. Varför?

– Projektet handlar om min familjs förhållande till naturen, och jag kände att färger riskerade att ta över och skymma den berättelsen, säger Jens.

Är det då ett klassiskt ”Åter till naturen”-projekt familjen Assur ägnar sig år? I bokens förord svarar Assur:

”Egentligen inte. Egentligen finns ’naturen’ bara när människan är skild från den, betraktar den på avstånd, som en tavla på ett museum, eller vallfärdar till den, som till en kyrka.

När människan verkligen lever i naturen är den som luften vi drar ner i lungorna, självklar. Så var det när jag var barn. Så var det i mänsklighetens barndom.”

Boken innehåller, förutom Assurs förord, även fem essäer som behandlar vårt förhållande till naturen. Dessa är skrivna av idéhistorikern Sverker Sörlin, friluftsforskaren Klas Sundell, poeten Aase Berg, miljöjournalisten Henrik Ekman och religionshistorikern David Thurfjell.

– Jag har valt skribenter som jag respekterar och vars åsikter jag är nyfiken på. Jag ville veta vad de har att säga om den här saken utifrån respektive expertis. Det är inte säkert att jag håller med om allt de skriver, men jag gillar att bli utmanad säger Jens Assur.

Fotnot: Boken Privat natur – en bastant sak på fem kilo – utkom den 12 september. Bilder från projektet ställs ut på Liljevalchs i Stockholm under tiden 6 oktober till 7 januari.