Hej, Anna Hedelius och Göran Willis. Var hittade ni teaterns själ?

– Vi kom fram till att den sitter i väggarna i alla de teaterhus, stora som små, som finns över hela landet, säger Anna Hedelius och Göran Willis, kulturjournalister som nu kommer ut med boken Thalias hus – på spaning efter den svenska teaterns själ.

– Det går också att hävda att essensen finns hos alla de eldsjälar som arbetar på landets teatrar, säger de. När vi började ställa frågor vällde berättelserna fram.

I boken finns reportage från 55 teaterhus från Kiruna till Ystad, intervjuer med folk som jobbar där, kul kuriosa och teaterhistoriska utläggningar. Därtill ett rikt bildmaterial, både nytaget och ur arkiven.

Teaterhus kan uppenbarligen se ut lite hur som helst, och boken är även lite av svensk arkitekturhistoria. Här ses allt från klosterruiner via snirklig jugend till brutalbetong. Ett fantastiskt exempel på det sistnämnda är Karlshamns stadsteater som, enligt författarna, mest ser ut som ”en fabrik i DDR”. Och då är de snälla.

– De teatrar vi har besökt bär alla på sina historier, men de är också exponenter för skilda tidsperioder och de har betytt olika saker på sina respektive platser, säger Göran.

Lever teatern i hela Sverige?
– Verkligen! säger Anna och Göran med en mun. Det som slog oss när vi kom till mindre orter var att teaterhusen verkligen används. Det är Riksteatern, barnteater, amatörteater och lokalrevyer, men även konserter, föredrag, opera ”live på bio” … Ofta är teatern en central och betydelsefull byggnad på dessa ställen.

Här måste Göran inflika en sak:

– Man går inte till teatern enbart för att ta del av innehållet. Det sociala spelet, inte minst i pausen, är lika viktigt. Man går på teater för att se, men också för att synas.

Ni talar om att mycket teaterhistoria ”sitter i väggarna”. De där väggarna har sett en hel del otäckheter, enligt de 700 skådespelare som undertecknade #tystnadtagning under Metoo.

– Ja, men vi har ändå hört förvånansvärt lite om detta, trots att vi under två år har intervjuat så många människor på så många platser, säger Göran.

– Man kan säga att vi med vår bok vill vara en slags motvikt, säger Anna. Ingen kan förneka att problemen finns, men svensk teater handlar inte bara om dem.

Vilken är den minsta teatern ni besökt?
– Lidingsbergs teater på Lidingö. Tio platser plus en soffa, säger Anna.

… och den största?
– Malmö Opera, 1 000 platser. Det är också min favorit i boken, om jag måste välja, säger Göran. Det är så jäkla mycket teater där. Och den byggdes 1944, mitt under kriget. Den optimismen …

– Min favorit är Anderseteatern på Gotland, säger Anna. En hemlig scen som byggdes av en dramatiker som ständigt blev refuserad och som ville se sina pjäser spelade. Den passionen …