”En klassisk revy är en anakronism i sig”

Per Andersson, Andreas T Olsson och Claes Eriksson har bildat ett humorkollektiv, men är ur takt med tiden. De borde egentligen inte existera.

Ordet anakronism är belagt i svenskan sedan 1833 men anakronister finns det bara tre i landet. Än så länge i alla fall. Nu ska nämligen tre självlysande stjärnor skapa ett vi genom en föreställning om – som de själva säger – ”något eller någon som fanns förr och som fortfarande finns, men som inte borde finnas”.

– Jag har länge tänkt på ordet anakronism och lika länge tänkt att närma mig Per och Andreas för att höra om de hade lust att göra något tillsammans, säger Claes Eriksson som tog initiativ till det som ska ha urpremiär under våren. 

– De har så fulla scheman medan jag är mer lös och ledig sedan Galenskaparna och After Shave upphörde. Men så öppnades ett fönster – och det är nu. För mig som skrev det mesta i Galenskaparna var det viktigt att både Per och Andreas skriver. 

Per Andersson, en av grundpelarna i gruppen Grotesco flikar in:

– Just det! Det här är en manuskonstellation. Jag har varken jobbat med Andreas eller Claes innan. Det ska förstås bli väldigt kul att spela föreställningen men också det här kreativa, att se vad tre hjärnor i ett nytt sammanhang kan skapa tillsammans, är underbart. 

Andreas T Olsson, som bland annat synts i den rosade enmansföreställningen Kulturbärarna, beskriver samarbetet mer känsloladdat:

– Det här är det vi som jag har längtat efter! Jag har varit så avundsjuk på Claes och Per. De hade sitt gäng, jag har alltid varit … ensam låter så deprimerande men … lite solitär. Jag var ju Magnus Härenstam men hade ingen Brasse, jag var Stephen Fry men hade ingen Hugh Laurie. Jag har nog alltid längtat efter, som jag ser det i dag i alla fall, en lekkamrat.

Han fortsätter:

– Det här är första gången jag har blivit vald och blivit någons lekkamrat. På allvar, jag menar det.

Leker, skriver, arbetar och faktiskt äter gör de på en klassisk adress i Stockholm. På Smålandsgatan ligger KB, Konstnärsbaren, och Svenska Konstnärernas Förening (SKF) där kreativa människor samlats sedan slutet av 1800-talet. Det är där vi ses för den här intervjun, eller kanske snarare den verbala form av rundpingis som samtalet utvecklas till. Idéerna, skratten, infallen flyger över bordet. Det finns inte en chans att fånga dem i den här texten. 

– Varje gång vi haft möte går man härifrån med ännu fler idéer. Något i den här gruppen triggar igång ens kreativitet, säger Per Andersson som liksom Andreas T Olsson sett upp till Claes Eriksson sedan barnsben.

– Hade man vetat när man var tolv att man skulle jobba ihop med Claes 30 år senare … ja, det skulle vara helt galet, säger Andreas T Olsson och fortsätter:

– Men det är en sak att se upp till någon, det måste klicka när man väl jobbar ihop. En alltför stor beundran kan leda till ett slags artighet som inte är bra för kreativiteten. Vi har kommit förbi den, nu är det bara underbart att få kliva in i varandras huvuden. 

Men åter till ordet som ska bilda ram för den kommande föreställningen Anakronisterna. Anakronism innebär att en företeelse placeras i fel tidsepok i ett litterärt eller konstnärligt verk.

– Vi utgår från ordet och ska sedan fylla det med innehåll i sketcher, monologer, med musik, knasiga kläder och figurer och ett och annat budskap, ibland dolt, säger Per Andersson.

En revy alltså?

– En klassisk revy är en anakronism i sig, svarar Claes Eriksson. Den var mossig redan när vi började med Galenskaparna och After Shave – vi fick mycket kritik för att vi bytte hattar på scenen – och formen blev ännu mer ute när standup kom. Men det är väl underbart att få tala om anakronism i en anakronism, inte sant?

Vi är Sveriges enda fungerande kommunistiska bolag

Ett av budskapen, om jag har fattat rätt, är att allt inte var bättre förr?

– Man undrar ju när det där ”bättre förr” snacket började, säger Per Andersson. Sa man till exempel under medeltiden att allt var bättre på järnåldern?

Trion har inget produktionsbolag med finansiella muskler bakom sig utan har skapat sitt eget, Anakronisterna AB. 

– Då finns ett ännu större behov av att ro åt samma håll, säger Per Andersson och Andreas T Olsson inflikar med ett skratt:

– Vi är Sveriges enda fungerande kommunistiska bolag, vi äger våra produktionsmedel.

Har ni bråkat någon gång?

Det uppstår en viss tystnad kring bordet tills Claes Eriksson erkänner att det en gång slank ur honom på ett möte: ”Jag tillåter mig att ha en avvikande mening …”

– Men, säger han nu, jag har ändrat mig sedan dess.

– Det är klart att vi kan ha olika åsikter, men vi är artiga, prestigelösa och ser olikheterna som en tillgång, säger Per Andersson. 

Berättat för Stina Jofs

Ur Tidningen Vi #3 2024.

Läs mer:

Ina Lundström: ”Jag har lagt ner mycket tid på att försöka vara cool”

Christian Daun, välkommen upp på Dramaten-scenen!