Åklagaren mitt i gängkriget

När åklagaren Lisa dos Santos plötsligt fick ta del av kommunikationen mellan de misstänkta inför och efter en avrättning blev det en chock. Nu har hon skrivit en bok om kampen mot de kriminella gängen.

Det är sommarfest i ett villaområde. Lisa dos Santos sitter med en moscow mule (vodka, ginger beer, is och en limeklyfta) i handen och tittar ut över trädgården där barn och vuxna minglar. Skönt. Slappt. Ledigt. När musiken övergår i ett gangsterrapbeat stiger jublet bland gästerna. Samtidigt sneglar några av dem mot den drinksippande åklagaren. Lite busiga blickar. Hur ska hon reagera?

– I det läget kan jag känna att jag är jättetråkig, men det vore ännu sjukare om jag skulle dra upp volymen och säga ”nu jävlar, fan vad gött”.

Scenen från festen finns med i Lisa dos Santos bok Älskade bror – en rapport från gängvåldets Sverige. Musiken, den som betecknas gangsterrap, är en del av hennes vardag på åklagarkammaren men då på ett långt mindre festligt sätt.

– Vi ser hur man skickar ut budskap, hyllar förövare, förnedrar brottsoffer och hintar om kommande brott. Jag vet att det kan låta bajsnödigt, att inte kunna skilja på konst och person, men jag har svårt att se hur det förvandlas till underhållning.

Så hur reagerar hon på den där trädgårdsfesten? Det blir en kompromiss. Å ena sidan: ”För mig är det svårt att digga när jag vet att vapnen och våldet de sjunger om kan förstöra och döda unga människor.” Å andra sidan: ”Alla får väl lyssna på whatever makes them happy.”

Vi sitter i ett fönsterlöst rum utanför ”skalskyddet” på åklagarmyndigheten. Här kan både de som ska meddelas straff för mindre grova brott och journalister hållas på tryggt avstånd från de sekretessbelagda handlingarna på insidan. Det är myndighetsgrått med ett par hopplösa försök att pigga upp: Stolar klädda i turkost tyg och tavlor i ljusa färger.

När Lisa dos Santos började på Söderorts åklagarkammare i Stockholm för 13 år sedan var det inte tal om några gängskjutningar. Mord hörde överhuvudtaget till ovanligheterna. På kort tid har brottskartan ritats om så radikalt att de där första åren framstår som en helt annan värld. I dag domineras hennes yrkesliv av gängens grova våldsbrott. Och det är en verklighet som följer med, som knackar henne envist på axeln, även utanför åklagarkammaren.

– Ibland är det som om jag vandrar runt i en gängmiljö som andra inte ser. Jag känner igen beteenden och platser från våra förundersökningar. Påminns om händelserna.

En av platserna där det bränner till är västra Årstabron, som binder samman Södermalm med Årsta i Stockholm. I september 2020 skjuts en 27-årig man ihjäl på bron. När Lisa dos Santos är ute på sin vanliga löprunda ser hon gravljusen och en intorkad blodpöl. Då vet hon inte mer än andra förbipasserande. Att här har någon dött. Men snart hamnar mordet på hennes bord och i Älskade bror löper fallet på Årstabron som en röd tråd.

Bevisläget är besvärligt. Som så ofta saknas den avgörande pusselbiten – kommunikationen mellan de misstänkta. Tills FBI hör av sig.

– Det är som på film. Där sitter jag med en gängskjutning med kraftiga bevissvårigheter och total avsaknad av kommunikation och i elfte timmen blir det jackpott. Det händer bara en gång i karriären.

Lisa dos Santos misstänkta har fångats upp i den krypterade chatten Anom, skapad av FBI och marknadsförd mot grovt kriminella. ”For criminals by criminals”. Mannen som har beställt mordet på Årstabron var en av många som gick i fällan. Plötsligt satt åklagaren med trumf på hand i form av över 30 000 meddelanden. I boken kallar hon dem ”dödschattar”.

– Det var första gången jag tog del av jargongen helt utan filter.

Även för den hårdhudade blev det en chock. Brutaliteten inför. Kicken efteråt. Emojis, ryggdunk och skratt. Som om det var en sport eller ett spel.

– Kanske hanterar man sina känslor på annat håll men här fanns inget spår av ambivalens inför mordet. Den här människans liv hade inget värde. Han skulle bara bort.

Den fällande domen kom under våren 2022. Det blev också startskottet för ett mer koncentrerat skrivande för Lisa dos Santos. Material som hon hade samlat på sig under flera år fogades samman med hjälp av fallet. Åklagarens blick på gängkriminaliteten tog form.

Hon har höjt rösten i offentligheten förr. Hösten 2019 blev hon känd som åklagaren som tog upp kampen mot ”gangsteradvokaterna”, efter en debattartikel i Aftonbladet. Kritiken handlade om bristande etik bland gängens försvarsadvokater, om gangsterromantik på bekostnad av juridik.

– Jag kan inte bara sitta och snacka på fikat. Vi behöver också höras i den här debatten.

Då var hon inte förberedd på uppmärksamheten som följde, med otaliga intervjuer och debatter. Hårda motangrepp. Nu vet hon vad hon ger sig in på.

– Det är klart att jag ibland har vakenpass på nätterna när det suger i magen och jag vill dra tillbaka hela boken. Men jag står för den. Det är en samhällsskildring och den är viktig. Man måste riskera lite, annars blir inget sagt och gjort.

I boken har gangsteradvokaterna fått ett eget kapitel. De krypterade chattarna likaså. Populärkulturens vurm för brotten. De hopplösa förhören. Under rubriken ”möjliggörarna” finns de som finansierar gängverksamheten med partyknarkande och samtidigt förfasas över skjutningarna. Lisa dos Santos rör sig mellan det som sker inom gängen och samhället de verkar i. Ett samhälle som delvis banar väg för en aldrig sinande våldsvåg. Och rättsväsendet? Det ligger tveklöst ett steg efter.

– Det försprånget är exceptionellt nu skulle jag säga. Det handlar i första hand om tekniken. All digital hantering kräver så oerhört mycket tid. Och kompetens.

Att tömma en smartphone är inget man gör i en handvändning. Den skyddas inte bara av avancerad säkerhet. Mängden av material som ska hanteras är nästintill oändligt. Samtidigt ingår det numera i gängens rutin att svara ”ingen kommentar” på varenda förhörsfråga. I 99,9 procent av fallen. Också det är nytt, konstaterar Lisa dos Santos. Som åklagare tvingas hon förbereda sig för alla möjliga olika scenarion när de väl ger sin version i rättssalen.

Vad bör göras? Den ständiga frågan måste ställas. Den som tröskas av politiker, forskare, media. Den som diskuteras på luncher, till fikat och runt middagsbord. Hur får vi stopp på gängbrottsligheten?

– Ur mitt perspektiv ser jag ett skriande behov av mer digital kompetens och mer resurser för att hantera tekniken. Men min poäng är att det inte finns en person som sitter med svaren. Det krävs ett samlat grepp. Stora delar av samhället måste agera vid ungefär samma tidpunkt.

Som det är nu sätter man in en kork på ett ställe och drar samtidigt ut den någon annanstans. Vattnet fortsätter att spruta och det där samlade greppet ligger långt bort. Det är Lisa dos Santos bild. Och visst är det frustrerande. Det händer att hon önskar att hennes bästa tid som åklagare skett tidigare, före smartphones, före internet. På 1990-talet.

Även efter en fällande dom, som i fallet med Årstabron, är känslorna tudelade – trots två livstidsdomar och både beställare och utförare bakom lås och bom.

– Det är klart att det är tillfredsställande att personer som har begått extremt grova brott åker in. Men man kan inte låta bli att tänka på att en dom också kan trigga en ny konflikt.

Kollegorna, ”eldsjälarna” som Lisa dos Santos säger, betyder mycket när det känns – om inte hopplöst – så i alla fall tungt. Att de kan skämta i svärtan, att de alltid ställer upp för varandra, att vardagen i myndighetssverige också bär på en idealism, en gemensam önskan om att göra bättre. Det är en trygghet som står i stark kontrast till det bokens titel anspelar på: Älskade bror. Ett ständigt återkommande tilltal i de förundersökningar Lisa dos Santos och hennes kollegor jobbar med.

– Det är en otrolig skevhet i älskade bror. Man kan bli en älskad bror efter en vecka i ett gäng men som jag ser det innebär det en direkt fara. Om man ska komma nära ett offer i gängmiljön idag är ”en vän” det bästa sättet. Eftersom många är så säkerhetsmedvetna är en ”älskad bror” hårdvaluta.

Det var vad som hände på Årstabron. ”En dödsfälla”, skriver tidningarna. Lisa dos Santos beskriver hur 27-åringen lockades ut i tron att han skulle fira en födelsedag. I meddelanden inför kvällen som ska bli hans död skriver han till en av gärningsmännen:”grattis min fucking bror” och ”jag älskar dig”.

– Det måste vara fruktansvärt att leva så.

Klockan närmar sig 18 när jag lämnar åklagarkammaren i Flemingsberg. Lisa dos Santos blir kvar ett tag till. På bron över till pendeltågsstationen vänder jag mig om. Åklagarmyndigheten, polisen, kriminalvården och tingsrätten tornar upp sig. Respektingivande. Tungfotade.