En prepper är någon som aktivt förbereder sig för möjliga framtida katastrofer. Pär Plüschke är socialpedagog på naturskolan Miljöverkstan och initiativtagare till den lokala kris-beredskapsgruppen "Preppa tillsammans Skarpnäck". Här berättar han vilka frågor han oftast möter i egenskap som just prepper.

1

Är preppers ensamma män som anlägger hemliga förråd?

"Frågan ställs oftast lite mildare – ”Har du vattendunkar i förrådet eller?” – men jag hör redan på tonen att det finns mer bakom. De som har förråd i lägenheten, de är suspekta typer, det vet man. Det är inte så konstigt, vi har nog alla sett filmer där traumatiserade män kommer hem från krig och börjar bunkra konserver och vapen.
Det handlar nog egentligen om var man bor. Att jag bor i lägenhet i en Stockholmsförort. Den som ställer frågan tar för givet att vi alltid kan gå till butiken en söndagskväll kvart i tio. Förr var det ju en självklarhet för alla att ha förråd. I min mormors fanns till exempel höstskörden av svamp, och allt hon syltat och saftat."

2

Bunkrar du för dig själv och struntar i alla andra?

"Jag kan bli lite full i skratt när någon frågar det. För det är precis tvärtom. Ju fler människor som förbereder sig, desto mer kan myndigheter stötta dem som är mest utsatta. Och vi kan stötta våra grannar. Jag tror inte alls på ensam är stark-modellen.
Frågan ställs lite raljerande, i trådar på sociala medier eller när folk slänger käft: ”Tänker du sitta mätt i din lägenhet medan hela samhället kollapsar runtomkring?” Om det är ett skämt kan jag skämta tillbaka. Om jag märker att personen är intresserad på riktigt pratar jag gärna. Men de här frågorna avtar generellt, i dag är det alltmer vedertaget att vi behöver ta hand om oss själva och varandra vid olika krissituationer."

3

Går du omkring och är rädd för apokalypsen?

"Den frågan är ofta seriöst ställd och intressant. När det kommer nya människor till ”Preppa tillsammans” tar vi en runda och då kommer rädslor fram, ”Jag har klimatångest, jag är orolig över artdöden”. Det är klart att man kan känna en stor oro för samhällsutvecklingen. Men det får också människor att vilja göra något konkret. Frågan bygger också lite på en bild av preppern som någon som är rädd och uppgiven. Jag känner mig inte driven av rädsla. Tvärtom upplever jag att det handlar om att utveckla en slags handlingskompetens. En gemensam krisberedskap känns som något som många har saknat."