3 frågor jag alltid får om att skaffa barn på egen hand

”Det har varit vanligt med kommentarer som ’Jag tänkte mycket på dig när jag var föräldraledig’. De som säger så har nog tyckt det har varit jobbigt, fast de varit två, och undrar hur de själva hade hanterat att vara ensamstående med tvillingar. Kanske att de också tycker att jag varit duktig, att det är ett slags hjältedåd. På sätt och vis har de rätt, det är kämpigt, som när vi alla varit kräksjuka och jag inte fått avlastning och vila. Men jag brukar säga att det finns fördelar också, jag hade inga förväntningar på någon annans hjälp, och mina barn har heller aldrig upplevt en konflikt mellan mig och en annan vuxen.”

”Den frågan får jag i alla möjliga sammanhang, på jobbet, på förskolan, på fester. Folk förväntar sig verkligen ett ’ja’ på den, det finns en tro på att mormor alltid är närvarande och att det också skulle vara någon slags mormorsplikt att ta hand om sina barnbarn. För mig är den frågan lite jobbig eftersom jag inte har den relationen med min mamma. Bemötandet från min sida är att berätta att vi har en annan familjekonstellation, vi lever i en stjärnfamilj med flera vuxna som barnen har en nära relation till. Då brukar folk bli nyfikna och inspirerade av att höra om hur vår familj funkar.”

”Många funderar på att skaffa barn på egen hand och behöver få prata om sina funderingar och farhågor med någon. De brukar ställa frågan lite försiktigt, kanske för att de är i en fas där de inte kommit fram till något beslut. De vill nog inte heller tvinga mig att blotta mitt privatliv. Kanske finns det tabun med att vara ensamstående, men jag tycker folk mest verkar nyfikna, inte fördomsfulla. Jag hade själv ingen tanke på att det gick att skaffa barn på egen hand förrän en kompis föreslog det. Det gjorde att min dröm om att få barn gick i uppfyllelse. Jag är öppen inför alla runt omkring och ger gärna nya perspektiv på hur man kan bilda en familj.”