10 vanor vi tar med oss från krisen

Under coronakrisen har vi ändrat beteende på en lång rad områden. Ibland av tvång, ibland av fri vilja. Men en dag är eländet över, och då är frågan vilka av dessa nya eller nygamla beteenden som vi tar med oss in i den friska, coronafria tillvaron. Vi spanar.

  • 8 min
  • 4 jun 2020

// Foto: Andre Ouellet, Christiana Rivers

10 vanor vi tar med oss från krisen
Tomas Dur Fläckman

Lyssna på artikeln

Under coronakrisen har vi ändrat beteende på en lång rad områden. Ibland av tvång, ibland av fri vilja. Men en dag är eländet över, och då är frågan vilka av dessa nya eller nygamla beteenden som vi tar med oss in i den friska, coronafria tillvaron. Vi spanar.

1. Kramens återupprättade heder
De senaste decennierna har kramen tömts på allt väsentligt innehåll. Man förväntas ju omfamna varenda jäkel man möter – till och med folk som man träffar för första gången! Under corona har social distansering anbefallts, men när den upphör kommer vi att börja klämma på varandra igen. Dock med långt större urskillning. Kramen kommer åter att bli en förhållandevis exklusiv gest som på allvar signalerar kärlek eller nära vänskap.

2. Tätare kontakt med russinen
Många av oss som har gamla föräldrar eller släkt/vänner i det övre åldersspannet har nog ringt dessa lite oftare under krisen – gamlingarna har ju suttit isolerade i månader. Vi har då upptäckt att det är mycket enklare att ha tät kontakt än gles! Om det går för lång tid mellan samtalen blir dessa kravfyllda och obekväma; ringer man flera gånger i veckan är det både roligare och mer avslappnat. Detta tar vi med oss in i post corona.

3. Mer genomtänkt resande
När coronakrisen är över har vi lik förbannat klimatkrisen kvar att hantera. Redan före pandemin hade vi börjat fundera på vårt resande, men under våren-sommaren 2020 fick vi på allvar känna av hur det är att vackert få stanna hemma. Och ser man på: vi överlevde! Ingen tror att vi helt kommer att sluta resa, men framöver gör vi det mer sällan – och framför allt undviker vi slentrianflygandet. Det kommer aldrig mer att gå att skryta med den där långhelgen i New York. Den är bara ofräsch. Man kan säga att coronakrisen hjälpte oss att ta ett steg som vi ändå hade varit tvungna att ta.

4. Möte med apostlahästar
Arbetslivet har på många håll förändrats radikalt under corona. Att videomötet på allvar slagit igenom, och kommer att användas i högre grad framöver, är väl känt. Mer i skymundan har promenadmötet vunnit mark. Filosofer och författare har sedan antiken vittnat om att man ”tänker bra” när man går. Även tankeutbyte mellan flera går lättare när man rör på sig, plus att frånvaron av power point, ramlösa och sammanträdesrummets sövande fläktsus befrämjar kreativiteten. Promenadmötet passar inte alla branscher och frågor, men många. Och att budgetdragningen avbryts av ett ”Kolla, en igelkott!!” är ju inte helt fel.

5. Ostoppbar kreativitet
När bio, konserter, utställningar och dylikt inte är ett alternativ har vi varit hänvisade till oss själva när det gäller förströelse och kulturell fortbildning. Men när vi efter några veckor av karantän hade tittat på alla säsonger av alla tv-serier ställdes vi inför den gastkramande frågan: Vad ska vi göra nu då?
Det var i det här läget som många upptäckte sin latenta kreativitet. Folk började måla, musicera, sticka, fuldansa och spela in små, larviga sketcher att lägga ut på nätet. Och när vi väl förstått att det inte är resultatet som räknas, utan själva skapandeprocessen – då är det här en kraft som är omöjlig att stoppa.

6. Vårdens vackra värden
Under våren har vård- och omsorgspersonal överösts av ömhet och uppskattning. Och det finns ju få andra yrkesgrupper som har så vackra och viktiga föresatser att leva upp till; vi tänker förstås på Hippokrates gamla ed med signalorden ”bota, lindra, trösta”.
Uppvärderingen av vårdpersonal fortsätter, och vi som söker hjälp kommer framöver att uppträda mer som mogna medborgare än som krävande kunder.
De nu så hyllade yrkeskategorierna har nyktert påpekat att högre lön och rimliga arbetsvillkor nog skulle smälla liiite högre än applåder. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra?

7. Grann grannsamverkan
På många håll i landet har privatpersoner organiserat småskaliga hjälpverksamheter i sina bostadsområden. Det har handlat om att bistå med handling, hundpromenader och annat som de som är sjuka eller satta i skarp karantän inte klarar själva. Nya kontaktytor har på detta sätt skapats, och nu när folk väl har lärt känna varandra är det mycket svårt att tänka sig att grannskapen skulle återgå till sitt gamla, alienerade tillstånd. Framöver kommer vi helt enkelt att ha fler att morsa på när vi går ut med soporna.

8. Prepparnas revansch
År 2018 distribuerades broschyren Om krisen eller kriget kommertill 4,8 miljoner svenska hushåll. I skriften stipuleras bland annat vad som bör finnas i ett hem i händelse av ett akut krisläge, då centrala samhällsfunktioner inte fungerar. Vi talar om reservproviant, vatten, tillgång till information och så vidare. Få tog till sig informationen, och de som på allvar gjorde det kallades lite föraktfullt för ”preppers”. I dag skrattar ingen åt den som har ett litet kit i källaren med Soldatens ärtsoppa, ficklampa, extra filtar och en batteridriven radio.

9. Salut till Semmelweis
Den ungerske läkaren Ignaz Semmelweis upptäckte 1847 att förbättrad handhygien bland personalen drastiskt minskade dödligheten i barnsängsfeber på den sjukhusavdelning i Wien där han var chef. Det samtida medicinetablissemanget avfärdade upptäckten och Semmelweis dog utan att ha fått upprättelse. I dag vet vi bättre, men slarvar ändå med handhygienen ibland. Corona har varit en nyttig påminnelse om riktigheten i salig Semmelweis resonemang och framöver kommer vi att vara bättre på att tvätta händerna ordentligt och regelbundet. Vilket alla tjänar på.

10. Lura chefen med en lur
Det får nog anses som okontroversiellt att hävda att en liten tupplur mitt på dagen är bra för både kropp och själ. För de flesta är det dock till vardags en omöjlighet – av praktiska skäl, men också för att beteendet inte riktigt är comme-il-fautpå en arbetsplats. Men nu jobbar eller studerar många hemifrån, och då öppnas plötsligt möjligheten. Ingen ser att man lägger sig en stund efter lunchen, och den förlorade arbetstiden kan man lätt jobba igen på kvällen. Vi påstår inte att det blivit en folkrörelse, men vågar gissa att det under krisen blivit vanligare med en powernap, vilket i sin tur kan göra att det i framtiden kan gå an att sträcka ut sig i jobbets soffgrupp utan att någon höjer på ögonbrynen. Passa er bara före att ramla ner i djupsömn! Tuppisen ska vara max 20 minuter, blir den längre är eftermiddagen förstörd.

Fler utvalda artiklar