En plats med själ

Amanda Svensson: “Trädgården tog över mitt liv väldigt fort”

av Josefin Olevik

Författaren Amanda Svensson odlar ärtor och rosor och civiliserar sin gård i Cornwall. Fast kaninstängsel får maken bygga.

”Jag tycker om att odla för att jag uppskattar monotona sysselsättningar. Det har en koppling till skrivandet, man måste orka hålla på extremt länge. Jag kan sitta stilla och rensa ogräs i tre timmar och bli lycklig. 

Vi flyttade till London för fyra år sedan, för att som hyfsat ung människa ska man vilja bo i en storstad. Men jag kände att det var helt fel, att jag nog var en sådan som skulle bo på landet. Så vi flyttade vidare till Cornwall. 

Odling var min mans grej först. Men jag övertog hans intresse och nu är jag boss. Han får göra sådant som jag inte orkar, som att bygga ett kaninsäkert stängsel. 

Trädgården tog över mitt liv väldigt fort, det är mitt stora glädjeämne vid sidan av att skriva och läsa. Först ville jag odla mat, grönsaker. Jag är väldigt förtjust i ärtor och bönor, jag gillar att sprita dem också. Rosor skulle jag aldrig hålla på med tänkte jag, men det har kommit det med. 

Jag brukade tänka att det hade med naturen att göra, men i grunden är det ju ett civilisationsprojekt – att ta vilt land och ordna det vackert. Och så är det ödmjukande; man kan planera hur mycket man vill men vet ändå aldrig vad det blir.” 

Vem: Amanda Svensson. 
Var: I sin trädgård i Cornwall, England.
Varför: För att ingenting blir någonting.
Aktuell: Med sin hyllade roman Ett system så magnifikt att det bländar.

 

Berättat för Josefin Olevik. Foto: James Darling

Blev du nyfiken och vill läsa mer? Här hittar du ett fint erbjudande på en prenumeration »

Du kanske också gillar